Imorse drog jag med mig ungarna till Väsby läkargrupp för att utöka vårt skydd mot Hepatit B. Vi tog för flera år sedan Havrix, som skyddar mot hepatit A, och nu tänkte vi uppgradera det skyddet. Tilda var som vanligt supernervös inför sprutan, killarna var lite mer avslappnade. Väl där fick jag börja, och då var det viktigt att inte med en min visa hur det kändes. Det gick ju lätt eftersom det faktiskt inte kändes ett dugg. Tilda var näst på tur och hon tyckte det gjorde lite ont. Nonno sa aj, AJ och sedan skrattade han. Lucas, som är hur cool som helst med sprutor, sa aj,aj, AJ och när hon drog ur sprutan, så sprutade det blod! Hon hade träffat ett blodkärl. Han fick ett plåster, och sedan var allt frid och fröjd. (Karlar brukar vara shåpiga, även fast dessa karlar är en mindre variant av de fullvuxna....)
När barnen fick höra att vi ska ta nästa spruta om en månad, pluss fästingspruta, och spruta hepatit B nr 3 om ett halvår, då var de inte så glada längre. Men vad gör väl det; att få dessa sjukdomar är livsfarligt, och då får man faktiskt stå ut med några små stick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar