Gott Nytt År!

Klockan är 6 på morgonten den 1 januari 2010, och hemma är det fortfarande 3 timmar kvar innan det nya året startar. Konstigt!
Australiensarna firade lite annorlunda än vi; klockan nio och klockan 12 var det ett rejält fyrverkeri, innan och efter hördes inget! Det verkar som om stan fixar det; jag tror inte man kan köpa fyrverkerier själv här. Det smällde och blixtrade som bar den en kvart ungefär, sedan blev det tyst!
Vi skulle gått ner på stranden och kollat, men det regnade hela kvällen, så Perre och jag somnade i soffan......men vid 12 slaget hörde vi hur alla skrek.

Idag är det Nyårsafton...

...och solen skiner! Det var länge sedan vi vaknade utan att det regnade! Vi får hoppas vädret kommer att vara med oss resten av resan.
Imorgon eftermiddag flyger vi vidare till Cairns, och stora barriärrevet! Spännande!

Färden hem

Klockan 6 var vi tillbaka vid vårt motell, och sedan körde vi ner till Surfers. Denna gång var GPSen inställd på snabbaste vägen, och det innebar motorväg/landsväg. Det blev snabbt mörkt, men Perre gjorde ett superjobb bakom ratten. Vi andra somnade.....
Lite drygt fyra timmar tog resan ner, och denna gång hade vi tur att det inte regnade. När vi åkte upp till Hervey Bay fick vi lite nu och då, värsta monsunregnen, och det hade varit jobbigt att köra i om det varit mörkt.

Lake Makeinzie

Det sista stoppet på vår tripp var till Lake Makinzie, en sötvattenssjö med för lågt PH-värde för att aljer ska vilja växa där. Det innebär att sjön är helt död på liv, vilket har gjort att vattnet blivit jätteklart. Där var vi i en timme, badade och slappade. Sjön var fin och standen kritvit.

Överallt på ön varnades om Dingos, men tyvärr

såg vi ingen....

Flygturen

Nonno är flygrädd, men han bet ihop, och vi startade från sandstranden. Stranden fungerar både som highway och start/landningsbana!
Från planet kunde man sett haj, delfiner mm, men vi såg endast vatten och såklart, Fraser Island. Uppifrån luften fick man verkligen känslan av att det här är en ganska stor ö!
Landningen höll på att sluta i katastrof. När vår pilot satt ner oss, svänger plötsligt en jeep in rätt framför oss! Piloten svängde så gott han kunde, planet vobblade fram och tillbaka, och med en hårsmån lyckades han undvika att vi körde in i bilen. Piloten, och vi, var helt knäsvaga efter den händelsen!

Fraser Island

Jag hade beställt turen till Fraser hemifrån Sverige, och det funkade skitbra! 7:05 kom bussen och hämtade oss, precis som vi kommit överens om. Efter bussresa och båtresa, var vi äntligen framme på världens största sandö. Den är 12 mil lång och någon/några mil bred, och ön är en stor sanddyna. På sanden växer regnskog, och vårt första stopp var på Central Station, där skogsavverkarna bodde för mer än 100 år sedan. Där gick vi en bushwalk där vår guide berättade om skogen och naturen.
Efter det hoppade vi återigen in i den 4-hjulsdrivna bussen, för att åka vidare på de skumpiga sandvägarna genom djungeln, ut mot the highway. The higway är en registrerad väg, trots att man kör på den breda sandstranden på öns västkust. Att den är registrerad är för att vanliga trafikregler ska gälla där; vänstertrafik, hastighetsbegränsninar (nästan 80 överallt) mm.
Längs med kustnen stannande vi på utvalda ställen: Eli creek, en liten sötvattensflod, Shipwreck Maheno, ett vrak efter en gammal båt som strandat och ett ställe där man kunde se olika sandskiftningar.
Vid Eli fick vi tillfälle att hoppa in i ett åttasitsigt flygplan för att flyga över ön, och vi nappade på erbjudandet!

Hervey Bay

Orten man åker till för att ta båten över till Fraser från, heter Hervey Bay.
HB var en riktig sömnig byhåla, men som alla lite större byar vi åkt igenom, hade de ialla fall öppet på KFC, Hungry Jacks (Burger King i Sverige) och MC Donalds. Övriga restauranger var i stort sett folktomma!
Vi bodde på ett motell; ungarna var helt fachinerade av att man parkerar utanför dörren och att det inte fanns någon lobby! Själv tyckte jag att det kändes som att vara med i en amerikansk film; motell brukar vara platsen för skumma affärer och lite mord och sånt!

Vi märkte ganska tidigt....

...att vår GPS betedde sig konstigt! Innan Brisbane kom stora skyltar upp att vi skulle svänga av mot Bruce Highway mot Sunshinecoast, men GPSen ville att vi skulle fortsätta mot Brisbane. Vi gjorde som den sa, och fick värsta guidningen in genom stan.
Flera gånger senare hände samma sak; vi fick köra av motorvägen och åka småvägar, många 50-vägar genom små samhällen, istället för motorvägen. Jag vet inte hur många gånger jag hört GPSens röst; "and then enter roundabout", för rondeller finns överallt! (såklart, eftersom det är svårt för en svensk att köra vänstertrafik i en rondell!...)
När Perre kollade på GPSen när vi var framme, visade det sig att den var inställd på kortaste vägen, inte snabbaste.
Jag tycker att det var bra! Vi fick en rejäl guidning genom små orter, som vi annars skulle missat. Motorvägen är rätt trist, och på många ställen dålig, och de små orterna var jättemysiga. Landskapet var också mycket vackert med grön skog, öppna fält och djupa dalar!

Noosa Heads

Nu är vi tillbaka till Surfers efter två intensiva dagar.
Vi skulle till Fraser Island, och eftersom det var 37 mil dit (!)(norrut) så åkte vi dit dagen innan.
Vi bor på Guldkusten, som ligger ca 10 mil söder om Brisbane. För att inte göra de 37 milen allt för tråkiga, så hade vi tänkt att stanna på "the Sunshine coast", som är kusten som ligger norr om Brisbane.

Efter ca 20 mil var vi framme i Noosa Heads, och vilket ställe! Här skulle vi bott en längre tid!
Noosa var en liten, exclusiv ort med många fina stränder runt. Vi åkte till "city" Haistingsstreet, parkerade och åt en god kebab. Bakom Haistingsstreet låg mainbeach, där vi tillbringade några timmar.

Beachen var, som alla andra stränder här eftersom det tydligen är samma sand, vit och finkornig. Vågorna var ganska höga, men det var inte alls samma kraft i dem som det är här i Surfers. Alla kunde vi bada och ha riktigt skoj med vågorna!
(Senare på kvällen sa de på TVn att den senaste tiden har det varit 11 hajincidenter vid Sunshinecoast, så det var kanske bra att vi inte bodde där även fast Noosa var mycket mysigare...)
Ingen ville lämna Noosa, men tillslut var det dax och vi hoppade in i vår vita Outlander.

Imorgon....

...sätter vi oss tidigt i bilen, för att åka norrut till Hervey Bay. HB ligger ca 35 mil härifrån, och efter ca 25 mil kommer man till Noosa, som ska vara fint. Där tänker vi stanna några timmar.

Att vi åker till HB är för att vi är inbokade på en tripp till Fraser Island; världens största sandö, och också med på världsarvslistan.
På Fraser åker man bil/buss på stränderna, då det inte finns några riktiga vägar på ön. Stranden fungerar också som landningsbana för mindre flygplan.

Fraser Island ska vara mycket vackert; fina ständer som man dock inte badar vid (strömmar och mycket haj), fin natur, små sjöar där man kan bada (jag har för mig att ön saknar krokodiler....men eftersom vi åker på guidad tur så vet nog guiden var man kan bada och inte...) och ett rikt djurliv som ormar, spindlar, fåglar och dingos.
Turen till Fraser är på onsdag, så imorgon kväll sover vi i Hervey Bay.
Antagligen kommer vi inte att ta datorn med oss, så nästa inlägg blir antagligen i övermorgon. (Bara så att du inte tror något har hänt, mamma!)

Tråkdag!

Idag var verkligen inte vädergudarna med oss: på morgonen ösregnade det,och sedan fortsatte det att vara molnigt resten av dagen. Vi träffade en svenska som jobbade i en affär, och hon hade aldrig varit med om sämre väder under de två åren som hon bott här. Då är der väl ganska typiskt att de pissdagarna infaller just när vi är här!

Perre och jag var ute och joggade i regnet på morgonen. Sedan tog vi det lugnt tills det var dax att äta lunch. Den åts på Hard Rock, och egentligen var det meningen att vi skulle ätit middag där igår, men eftersom surTilda inte hade något att ta på sig, så stannade vi hemma och åt lasange istället (med rätt dålig stämning ...).

Efter lunchen gjorde vi stan, som faktiskt är ganska mysig. Tilda var ute efter ett par UGGS; en skinnstövel som alla fjortisar har. Vi hittade en UGGS affär, och där fick hon äntligen sina skor. De kostar ca 2000:- hemma, här kostade de 1100:-.
Här har de hur mycket som helst att handla, i klädväg. Det som känns dumt är att allt är sommargrejer, och shoppas de nu då får man vänta ett halvår innan man kan använda dem.
Dessutom är inte priserna speciellt tilltalande, och då kan man köpa grejerna hemma istället.

Sjöflygplanet

Jag fortsätter mitt bloggande idag;igår balla vårt internet ut, och eftersom det var söndag så fanns det ingen hjälp att få.

När vi varit på Straddie ett tag landade ett litet sjöflygplan, och mot betlning kunde man åka på en tur. Det var väldigt få som nappade, så när han frågade Perre var priset mycket billigt. Tilda var i närheten, och hon nappade snabbt på erbjudandet om en tur.

Planet hade plats för fem passagerare och en pilot, och turen varade ca 20 minuter.

Ön

Själva Straddie var en mycket fin ö: stranden var vit och finkorning, i mitten av ön fanns djungel och ön hade också en liten kengurufamilj, som gärna kom fram och tiggde mat. En av kengururna hade en liten bäbis, som stack ut sitt lilla söta huvud ur mammans mage!

Tyvärr var Straddie ingen Thailandö. Enligt min mening, än så länge, så finns världens finaste öar i Thailand.
Det Straddie saknade, som Thailand har gott om, är det fina, klara vattnet. Här var vattnet grumligt, ialla fall på den sidan vi var på (sidan in mot fastlandet). Utsidan hade allt för farliga vågor att vara i.
Med tanke på alla hajar och andra otrevliga havsdjur som finns utanför Australiens kust, så var tanken inte särskilt lockande att bada allt för mycket.
Däremot fanns andra saker man kunde göra; paddla kanot, åka trampbåt och jetski (mot avgift).
Man kunde också åka sjöflygplan, något som Perre och Tilda gjorde.

Stradbroke Island

Återigen vaknade vi till ett monsunregn, och vi som hade bokat in oss på en ö-tur till Stradbroke Island! Hur kul är det om det regnar?

Vi var ialla fall inbokade, och hade betalt, så det var bara att packa ryggorna och åka iväg.

På vägen ut ändrades vädret, och det blev en helt hyfsad dag ändå. Kanske var det tur att solen inte lös från en klarblå himmel hela tiden; alla har vi ändå fått lite för mycket bränna idag.

Egentligen skulle vi åkt med en typ av motorseglare, men av någon anledning fick vi åka med Straddie Express, en jättestor motorbåt. Det var lite av en besvikelse, men utflykten blev bra ändå.

På vägen ut till Straddie åkte vi förbi områden där de riktigt rika har sina hus. Här kostar ett hus från 15 miljoner dollar och uppåt! (SEK 100 miljoner).

Husen var enorma, men låg väldigt tätt.

Byron Bay

Igår bestämdes att vi skulle åka till Byron Bay idag, men när vi vaknade i morse regnade det. Piss, det ska inte regna här! Efter att ha läst Yahoos och andra vädersidors prognoser, blev vi inte gladare. Det skulle vara "rain and thunderstorms" hela dagen.

Vi åt frukost, och efter frukosten tyckte vi att vi kunde se ett lättare grått molntäcke, med små blå gluggar. Vad skulle vi göra? Vi har inte allt för många dagar kvar här i Surfers, och att vi bor just här , beror bl a på att jag gärna ville till Byron Bay, som ligger 10 mil söder om Surfers. Annars hade vi kunnat bott norr om Brisbane, där det ska vara lite mindre exploaterat. Surfers är annars helt Ok om man vill ha lite liv och rörelse. Däremot är inte skyskraporna vid stranden lika vackra, men man kan inte få allt.

Vi åkte till Byron Bay, och vi blev inte besvikna, vilket ställe! I guidböckerna står att många som åker till Byron Bay bara för en dag oftast blir kvar där, och vi kan förstå varför!

Byron Bay = Australiens östligaste punkt

Att jag ville åka till Byron Bay, berodde på att jag sett jättefina bilder därifrån på internet. Byron Bay är också Australiens östligaste fastlandspunkt, och ute på udden ligger en fin liten fyr. Det var klart att jag ville se den!

Tyvärr var inte Tilda lika exalterad. "Var är den där jäkla fyrhelvetet någonstans?", var ord som kom ur hennes mun, titt som tätt. Vädret var bättre än det regniga vi vaknade upp till , men fortfarande var det lite molnigt, och "the thunderstorms" stod Tilda för. Hon var hur sur som helst!

När det visade sig att vi skulle gå 1.5 km, och där vägen för det mesta var uppåt, höll hon på att krevera! Jag säger: jag har inte åkt till Australien för att bara se stränder! Tilda sa: jag har inte åkt till Australien för att se någon jäkla fyr! Alla tycker vi olika, men jag tycker att det var en fantastisk vy och en mycket trevlig t ställe att besöka!

Fler bilder från Byron

Uppe vid fyren hade man en fantstisk utsikt i 360 grader. Där uppe fanns också, enligt de själva, en av Australiens bästa glassar. Det var klart att vi var tvugna att ta varsinn! 25 dollar eller 175 svenska kronor för fem glassar!

Uppifrån fyren såg vi också en delfinfamilj simma förbi. Rätt så exotiskt för oss svenskar att bevittna!

Stranden

Efter fyren gick vi ner till en av de fina stränderna vid Byron Bay. Nu kyldes den ilskna Tilda av lite, och hon blev allt trevligare. Stranden var kanonfin; vit, bred och inte alls så mycket folk. Visst var det vågor, men de kändes inte alls lika farligare som i Surfers. Vi badade, tom krukan Perre badade!

Tyvärr fanns det även här bluebottlemaneter, men idag var turen på vår sida, och alla klarade sig.

Efter stranden....

...var det dax för lunch. Vi beställde in fem st megaburgare, och tjejen i kassan tyckte själv att det blev mycket pengar för en lunch för fem personer. Efter lunchen bjöd hon oss på brownie till efterrätt, och vilken brownie.....Jag har nog aldrig smakat en så god förut!

Vi tackade den trevliga tjejen 100 gånger om. Tänk så trevliga människor det finns!

När vi satt och åt, fick vi se något som fick oss och andra att skratta. Byron Bay är ett surfingmecka, och mycke hippiefolk kommer dit och bor i sina folkabussar mm. Den ena ser roligare ut än den andra!....