Jag hade beställt turen till Fraser hemifrån Sverige, och det funkade skitbra! 7:05 kom bussen och hämtade oss, precis som vi kommit överens om. Efter bussresa och båtresa, var vi äntligen framme på världens största sandö. Den är 12 mil lång och någon/några mil bred, och ön är en stor sanddyna. På sanden växer regnskog, och vårt första stopp var på Central Station, där skogsavverkarna bodde för mer än 100 år sedan. Där gick vi en bushwalk där vår guide berättade om skogen och naturen.
Efter det hoppade vi återigen in i den 4-hjulsdrivna bussen, för att åka vidare på de skumpiga sandvägarna genom djungeln, ut mot the highway. The higway är en registrerad väg, trots att man kör på den breda sandstranden på öns västkust. Att den är registrerad är för att vanliga trafikregler ska gälla där; vänstertrafik, hastighetsbegränsninar (nästan 80 överallt) mm.
Längs med kustnen stannande vi på utvalda ställen: Eli creek, en liten sötvattensflod, Shipwreck Maheno, ett vrak efter en gammal båt som strandat och ett ställe där man kunde se olika sandskiftningar.
Vid Eli fick vi tillfälle att hoppa in i ett åttasitsigt flygplan för att flyga över ön, och vi nappade på erbjudandet!
Efter det hoppade vi återigen in i den 4-hjulsdrivna bussen, för att åka vidare på de skumpiga sandvägarna genom djungeln, ut mot the highway. The higway är en registrerad väg, trots att man kör på den breda sandstranden på öns västkust. Att den är registrerad är för att vanliga trafikregler ska gälla där; vänstertrafik, hastighetsbegränsninar (nästan 80 överallt) mm.
Längs med kustnen stannande vi på utvalda ställen: Eli creek, en liten sötvattensflod, Shipwreck Maheno, ett vrak efter en gammal båt som strandat och ett ställe där man kunde se olika sandskiftningar.
Vid Eli fick vi tillfälle att hoppa in i ett åttasitsigt flygplan för att flyga över ön, och vi nappade på erbjudandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar