Denna helg, och förra har endast inneburit de vanliga aktiviteterna, någon borta middag och ett kalas. Skönt att kunna slappna av, hyfsat!
Perre jobbar inte alla helger längre, vilket för mig betyder att vi äntligen kan dela på ungarnas skjutsningar. Jättekonstigt tänk, för mig som är van att göra allt själv!
Nästa helg är det simtävling i Saltsjöbaden på lördagen. Det är kul att se Lucas tävla, men det är mindre kul att se tvätthögen och dammråttorna frodas! Att sitta i en simhall hela lördagen gör att jag missar en dag!
OK, någon gång ibland är ingen fara, men nu kommer det inbjudningar till tävlingar nästan varje helg framöver. I jultider också! Jag får panik! Visst kan man tacka nej om man bara är vanlig simmare, men eftersom jag är ledare känner jag en press att jag och Lucas alltid måste vara med.
Det här har fått mig att fundera över hur länge jag ska fortsätta vara tränare. Det är ju också en svår balans; hoppar jag av då kanske Lucas får för sig att sporten är tråkig, och det vill jag ju inte. Samtidigt är det kul att träna barnen! Livet är inte alltid lätt!!
Det är kul att ungarna håller på med aktiviteter, samtidigt som jag LÄNGTAR efter att kunna bli spontan. "Ikväll går vi på bio, vad ska vi se"?
Det finns inte hemma hos oss om alla ska gå samtidigt. För alltid är det någon som är uppbokad på något annat......
1 kommentar:
Jag tror att det är viktigt att inte vardagen blir alltför full av stress och logistik (fastän den ekvationen är omöjlig). Man måste se över sina "måsten", prioritera och rensa bort samt fundera kring vilka val man mår bra och mindre bra av (jättesvårt!). Det är inte säkert att Lucas kommer tycka simningen blir tråkig för att du slutar. Du har väl bidragit med massor och nu klanske det är någon annan förälders tur ;)
Skicka en kommentar