För kallt

Nu får det vara nog tycker jag! Det är 14 grader kallt och t om hundarna fryser. Min marathonträning blir lidande: att springa på snö och is i många minus är ingen hit! Jag försöker ändå klämma in fyra rundor i veckan, men det sköna med en joggingrunda har den sista tiden uteblivit. Fy! Längtar till våren!.....

Simtävling

Idag har vi varit på simtävlig, och det är kul att se hur våra simbarn utvecklas. Jag tror att nästan alla gjorde pers i allt de simmade!
Jag var speciellt glad för Lucas 50m rygg; han har den senaste tiden simmat rygg rätt så dåligt, men idag persade han med två sekunder samt fick en treamedalj. Kul!

Vilken kalabalik!!!!

I måndags fick Lucas äntligen sina glasögon. Han var så stolt över dem, och han passar så bra i dem!
När vi hämtade ut dem berättade tjejen i Synsambutiken att det ingår en försäkring, som ersätter skadade glasögon i ett år. Det enda kravet var att man måste ha en del kvar, dvs försäkringen ersätter INTE borttappade glasögon. Jag sa till Lucas att vad han nu än gör, så tappa dem inte! Då blir det dyrt!

På torsdagen när han kom hem efter badmintonen var glasögonen borta. SKIIIT!!! Jag blev rasande, och det gjorde ju inte saken bättre: Lucas var ju redan förtvivlad innan. Tyvärr lider jag av någon sports störning, och när jag blir så där arg, då kan jag inte sluta skälla.....

I min ilska ringde jag till badmintonhallen, och de lovade att leta. Jag gjorde en polisanmälan samt anmälde till försäkringsbolaget att glasögonen var borta. "Inköpsdatum 25/1, förlustdatum 28/1". Snyggt! Min senaste anmälan till Trygghansa var för några år sedan. Då stod det: "Mobiltelefon, inköpsdatum 23/5, förlustdatum 29/5, anmälare Tilda". Pust!
Att jag blir så arg beror ju på att jag har minst sagt lite erfarenhet av x-antal förlorade telefoner, tappade hemmanycklar som virrpannan till barn senare, efter att jag åkt runt i halva Sollentuna med fällda säten i lilla bilen + tre ungar och en cykel, hittar i ett snöre runt halsen!, samt ett antal tappade och bortlagda andra saker.
Jag konstaterade också att om Lucas ska tappa bort sina glasögon var tredje dag, då kommer vi att vara bankrutt inom några veckor!

Nåväl, när alla anmälningar var klara, jag hade tröstat Lucas, så ringer mobilen; de har hittat ett par glasögon i badmintonhallen! Kanon!
Dagen efter hämtar Nonno dem där och allt är frid och fröjd, men mina gråa hårstrån har blivit dubbelt så många!

Neeeej, inte mer snö!!!

Nu har det snöat sedan igår, och det måste kommit någonstans mellan 10-20cm. Piss!
Det är inget optimalt väglag för marathonträning precis! Och jag som hoppats på en mild vinter med barmark....

Kräksjukan

Nu har den nått oss; idag är Nonno hemma och kräks. Vi får hoppas det går över snabbt!

Badmintonmatchen...

...torskade vi trots att vi tillverkat egna tröjor för att psyka motståndarna. Men jag måste säga att jag tycker att det gick hyfsat ändå; de har spelat varje fredag i flera år, vi har aldrig spelat tillsammans. Själv har jag spelat en gång sedan jag slutade gjymnasiet!
Skit samma, vi hade en trevlig kväll tillsammans, och nu letar vi resor för sommaren. Vi kommer att åka tillsammans med hela klanen Mattsson; Micke, Maja och alla fem barnen. Det kommer att bli hur kul som helst!

Träningen

Snart har man hållit ut halva vintern ialla fall, och jag längtar verkligen efter barmark! Perre och jag sprang några gånger i Australien, och sedan vi kom hem har jag varit ute fem gånger. Men det är problematiskt; när man springer i skogen, som jag gärna gör nu när jag har två hundar, har man snö i strumporna och överallt. Funderar verkligen på att skaffa snölås. När man springer på vägarna är det samma sak. Det är även rejält halt på sina håll, och när man parerar märker man att man använder muskler man inte trodde man hade!

Jag är lite orolig för Perre. Han ska ju springa Maran för första gången, och han har verkligen inte kommit igång. Varje gång får han problem med vaden, så frågan är hur det kommer att gå.
Stefan på jobbet verkar däremot taggad, och springer betydligt mer än han gjorde innan förra årets lopp. Han blir nog farlig....

Apropå badminton...

Nu på lördag är det blodigt allvar: familjen Westberg kommer att möta familjen Micke Mattsson i en badmintonturnering! Familjen Westberg, fyra av dem, har tränat ihop en gång! Familjen Mattsson spelar varje fredag......
Imorgon kväll blir det uppladdning med taktiksnack. Vi har en del funderingar på hur det ska gå till....Dessutom brukar familjen Mattsson ha svårt att hålla sams, så lite tändvätska på gnistorna är nog heller inte fel!....

Nytt badmintonproffs?

Lucas hade sin badmintonträning igår, och efter den kom han hem med ett papper från tränaren, där hon tycker att han borde flytta upp till en mer avancerad tävlingsgrupp. Där tränar man två gånger i veckan, och spelar en del matcher på helgerna! Jippie!
Lucas är eld och lågor, och tycker att badminton är jättekul, och det är roligt tycker jag. Däremot känner jag att jag behöver komma ikapp på helgerna här hemma, så det blir väl Perre, om han inte jobbar, som får ta matcherna.
Träningen börjar tidigt; på torsdagar redan 15:45, och vem hinner hem till den tiden? Jag sa till Lucas att det blir omöjligt för mig att skjutsa, så därför kommer det bli såhär: han får gå själv från fritids, ta bussen från skolan 15:07 och åka själv till badmintonhallen. Är det för avancerat för en 9-åring? Hoppas inte det!

Ny utrustning

Igår var vi inne i stan på skidbytarboden. Vi hade tänkt köpa begagnat till ungarna, men kom därifrån med tre nya paket. De begagnade prylarna var mycket dyra, och när vi hittade rea grejer som var nya, så slog vi till.
Idag har alla barnen varit i Väsjöbacken, själva, och åkt slalom hela dagen. De har varit mycket nöjda med sina utrustningar, så det känns bra trots att plånboken är mycket tunn för närvarande.
Jag har också konstaterat att vi faktiskt bor ganska bra; vi har skidbacken mycket nära, vi har Norrvikens plogade skridskobana på gångavstånd, det finns en spolad plan nere i området, på sommaren är det nära till stranden. Vi har en kvart till stan och en kvart till Arlanda. Bättre kan det väl inte bli? Jo, förresten, det är ganska långt till jobbet,men man kan ju inte få allt!

Skidresa

Vi har velat fram och tillbaka om hur vi ska göra med skidåkning. Ett tag var vi inne på att ta bilen till Österrike, men vi kom fram till att vi ville lägga mer pengar på Australienresan istället. Eftersom vi missade skidåkning helt förra året, så är de flesta här hemma extra sugna i år. Själv kan jag hoppa över det där, men det är inte bara jag som ska ha min vilja igenom.
Idag har jag därför bokat en kortvecka, söndag till torsdag, i Stöten vecka 9. Vi kommer att bo i en lägenhet mitt i backen. Antagligen kommer Mathilda ta med sig en kompis upp, så vi kommer att bli sex personer i en lägenhet på 35 kvm. Trångt, men som Tilda sa: vi ska ju bara sova där, och det har hon ju rätt i!

Tilda och Nonno åker till Romme med skolan den 3 februari. Nu blir det en del skidåkning, och skidbacken här hemma kan man också utnyttja. Vi har därför bestämt att vi ska köpa utrustning till Tilda och Nonno, förhoppningsvis hittar vi något bra begagnat på Skidbytarboden eller liknande. Tilda och Nonno kommer själva få betala en liten del var på sina skidpaket; vi har kommit överens om att det ska passa Lucas gratis 5 eftermiddagar var. Ungarna är så bortskämda, och kan inte få allt de pekar på, så vi tyckte alla att det var en bra deal.

Jetlag

Själv har jag klarat av tidsomställningen bra tycker jag. Iof är jag ganska trött på kvällarna, och vaknar pigg, men inga stora problem. Det är nästan värre när det "bara" är 5-6 timmar, då blir det mer skruvat.

Nonno däremot har lite mer problem. Han sov en hel del på flygresan, tillskillnad från mig.
I måndags skulle han vara hemma halv åtta och han skulle ha med sig mobilen. När jag kom hem kvart i åtta var han inte hemma. Jag ringde hans mobil, och den ringde här i huset. Jag blev arg; han hade missat tiden och han hade glömt mobilen. Jag började ringa runt till hans kompisar, men ingen hade sett honom. Jag tom åkte hem till en av hans kompisar, men det var samma visa där också.
Tillslut blev jag rädd, vad hade hänt? Men när jag funderade så kom jag fram till att han kanske ändå fanns hemma.
Efter en genomgång av huset hittade jag honom, sovandes med alla kläder på, i min och Perres säng! Lilla gubben!
Tyvärr sov han dåligt den natten. Han somnade bra, men vaknade kl 2 och kunde inte somna om. Idag har jag tvingat honom att vara uppe till nio. Hoppas han snart är inne i rytmen!

Tillslut kom vi hem...

...men det tog lång tid!
Efter att vi började hemresan genom att vi lämnade Cairns redan på torsdagen (onsdagen enligt svensk tid), så tog det skitlång tid.
Vi frick två nätter istället för en i Sydney, sen fick vi åka med BA hela vägen hem. BA hade en mellanlandning i Bangkok, och eftersom det var förseningar och planet fick vänta i sju timmar i Bangkok, så blev vi skjutsade till ett hotell, där vi fick Thaimiddag och hotellrum. Ungarna var jätteglada; när vi klev ut utanför flygplatsen i Bangkok sa de: oh, det luktar Thailand, det känns som om vi är hemma, vi ÄLSKAR Thailand! Här har vi nu varit i Australien, och ungarna blir gladast över att få tillbringa sju timmar i Bangkok! Jag misstänker att det kanske blir Thailand nästa år....
Ialla fall fick vi en supermiddag och fina hotellrum på lyxhotellet vid flygplatsen. Sen var det bara att hoppa på planet igen, för att landa på Heathrow. Där fick vi vänta i åtta timmar innan avgången till Stockholm!
Vi landade kl 18:30 på söndagskvällen, istället för tidigt på lördagsmorgonen. Vilken pers! En 12-timmars flight till Asien nästa år kommer att vara som en barnlek!
Men jag måste faktiskt medge att alla fixade det otroligt bra; trots lång resa och 10 timmars tidsomställning så var det inga sura miner eller klagande. Kanon!

Seeegt

Så kom vi till Sydney, sov en natt på Hilton, och åkte ut till flygplatsen. Där möts vi av beskedet att vårt flyg är inställt pg a snöoväder i London. What?!

Nästa besked blev att vi skulle ta Cathay Pacific till Hongkong, och byta till Virgin där, men när vi kom till Cathay, så fanns vi inte på deras lista, utan vi skulle försöka med Thai istället. Där fanns det biljetter till Bangkok, men tyvärr inte därifrån till Stockholm. Puh!

Nu sitter vi på ett hotell i Sydney, med biljetter till London imorgon kl 11 (kl är 23 här). Från London ska vi ta BA777 (står det på vårt papper...), men söker man på¨Heathrows sida, så finns det inget flyg med det nummret......

Vad vi kan se ska vårt plan ialla fall lämnat London, och ska närsomhelst landa i Bangkok, så förhoppningsvis kommer vi iväg till London imorgon. Tyvärr kanske vi blir kvar där.....

Visst, det är ganska skönt att vara kvar i värmen, men vi var inställda på att åka nu, och detta gjorde inte saken bättre.

Krokodilfarm

Det var egentligen lite onödigt att hyra bil här i Cairns; flygplatsen ligger 7 minuter härifrån, och fram till idag, när vi varit på utflykter, har vi gått till eller blivit upphämtade till dem, men skit samma. Idag har vi ialla fall använt vår bil; vi åkte till Hartleys crocodilefarm, som skulle vara bra. Det var en liten djurpark, där de främst hade krokodiler. Vi såg matningen av dem, barnen blev fotograferade, de hade en barnshow där ungarna fick klappa diverse djur som pytonorm tex, samt så åkte vi en liten båttur på en flod full av krokodiler. Vi kunde stannat kvar för ormshow mm, men vi tyckte vi var klara efter båtturen.

Finaste vägen i Australien?

Hartleys Crocfarm ligger halvvägs till Port Douglas, som ligger 7 mil norr om Cairns. När vi var och fiskade häromdagen, åkte vi på samma väg, och den är strålande vacker! Vägen är kantad av regnskog på ena sidan, och Stilla havet, med att antal beacher och klippor, på den andra. Vi beslöt att åka till en utsiktsplats 1 km norr om Hartleys, bara för att ta några fina kort.

Mitt på dagen...

...står solen rakt upp. Kolla in Perres skugga! (ändå är inte kortet tagen kl 12...)

På hemvägen...

....åkte vi förbi ett ställe där det finns många Wallabys. (Kängururna lever mer i The outback,här är vegitationen för tät).

Sen stannade vi för att köpa en ny hatt åt vår egen Crocodile Dundee!

Sista dagen i Cains....

Idag är det sista dagen här uppe i norra Queensland; imorgon flyger vi ner till Sydney, för att sova där en natt innan vi lyfter mot Stockholm. Då är det roliga slut.....
Det är bara att jobba på, spara nya pengar och beställa någon ny resa.
Apropå pengar, det har rullat en hel del! Nog för att vi gjort det vi velat - utflykterna har varit värda varenda dollar, men det har varit fruktansvärt dyrt att äta. Jag vill inte tänka på hur mycket pengar vi spenderat, men ett exempel. Härmodagen åt vi varsinn macka och dricka till - det gick på nästan 800:-!!!Bara för fem smörgåsar och lite pommes! Det är tråkigt.
Nästa vinter får det nog bli Asien igen - där känner man sig som en miljonär!!

Idag ska vi ta bilen, om den fungerar, till en krokodilfarm. Att jag är osäker på hur bilen funkar, beror på att när vi åkte ner i garaget under vårt hotell, så skrapade hela underredet i, och det rann vatten underifrån. Hotellpersonalen sa att detta händer ofta, och att vattnet kom från luftkonditioneringen, men vem vet.... Vi håller tummana!

Tilda samlar på...

Hard Rock Café T-shirtar. Hon köpte en i London och en i Surfers. Här i Cairns finns inget Hard Rock, men hon hittade en Hard Croc Café T-shirt istället!

Stenen flyter

Perre är hopplöst dålig på att flyta i vattnet, men ungarna har hittat de rätta redskapen!

Kuranda

Idag har vi åkt till Kuranda, en liten by några mil härifrån. Kuranda ligger inbäddad i grönska, i regnskogen uppe i bergen.

Själva stan är en turisthåla; det finns många suverniaffärer som säljer bumeranger, didjeridooer, känguruskinn, krokodilskärp mm.

Vi är inte så intresserade av sånt ( Tilda är jätteintresserad, men...), så för oss var själva resan dit och tillbaka den stora grejen.

Till Kuranda åker man antingen tåg eller skidlift. Vi valde att åka tåget dit och liften hem.

Tåget är gammalt som gatan, och går i lustakt, men det är en mycket trevlig resa genom enormt fin natur. Det startar i Cairns, där det är platt, omgivet av berg. Sen så går det sakta upp hela tiden. Vi hade enorm tur med vädret; redan när vi vaknade sken solen, och utsikten var fantastisk.

Ungar....

Vi tyckte när vi bokade resan till Australien att det var perfekt tidpunkt för oss att åka; ungarna är tillräckligt stora och det är lättare att åka med dem. De är också mer intresserade. Det var vad jag trodde.....

I vissa fall har det gått jättebra; att flyga i 24 timmar är inga problem, men nu har andra problem dykt upp. Förut béstämde man själv att detta gör vi, och vi gjorde vad vi ville, de hängde med. Nu finns det tre viljor till. Ena tonåringen vill inte titta på fyrar, den andra vill helst ligga på rummet och lyssna på Twilight, den tredje blir sur när han inte får sitta vid fönstret i tåget. Puh! Ibland skulle man behöva semetster från resesällskapet! De är också världsbäst på att tjafsa, alla tre. Det brukar sluta med att en hånflinar, och en ligger och gråter.....

För det mesta har det gått bra, men ibland blir man galen!

(Bilden visar Lucas psykbryt när han inte fick sitta vid tågfönstret......)

Fler bilder

och ytterligare några till...

I Kuranda...

...åt vi lunch och gick lite på stan. Sen tog vi Scenic cablecar ner från byn.

Haj

Det var rätt kul, ute på fisketuren slände de ibland i rens i vattnet. En gång kom en haj, och vi såg hur han cirklade runt den döda fisken, för att sen hugga, spattla lite och sedn dyka, Kul.

Imorgon Kuranda

Imorgon tar vi det gamla tåget upp till Kuranda här i bergen. Sedan blir det Skyrail ner, och ev stannar vi och tittar på aborignerna.
Aborginer finns det annars fullt av här i Cairns. På de andra ställerna vi varit på har vi sett en och annan, men här verkar de bo. Jag hoppas att de fortsätter finnas, men tyvärr kommer de antagligen blandas ut med andra raser.

På bussen till Port Douglas fick vi ett tips om en krokodilfarm här i närheten, så i övermorgon åker vi kanske dit. Det kan nog bli skoj!

Dagens fiske

Imorse blev vi hämtade tidigt för att åka till Port Douglas, där vårt fiske väntade. Vägen dit, tycker jag, var intressant, eftersom vi hämtade upp folk från beacherna norr om Cairns. Vilka mysiga små hålor! De låga husen är inbäddade i grönska, och neranför ligger de allra finaste stränderna. Tyvärr går det ju inte att bada, men på vissa ställen finns inhägnade områden med stingersnet, och där är det OK. Dock varnas det även för krokodiler på strändena, så jag vet inte om jag skulle våga hoppa i ändå!

Vi började med att åka ut ca en timme från hamnen i Port Douglas. Där stannade vi, och fisket startade. Det visade sig att vi skulle pimpla, och det tog inte många sekunder (!) innan första fisken var fångad. Sedan rullade det på i rask takt. Besättningen, som var de enda som fick kroka av eftersom det finns regler för fisket vid barriärrevet, jobbade för fullt. Här visade det sig att Tilda är vår kronprinsessa i familjen på att vara storfiskaren. Hon tog raskt upp tre fiskar!
Sen fick även Lucas fisk, men han är en liten fröken, så när han skulle fotograferas med sin fisk, vände han sig om och började hulka! Ha, ha!!....

Sen bar det av vidare, till platsen där Steve Irwing dog. Tyvärr var inte fisket lika bra här, men det drogs regelbundet upp fiskar ändå.
Dagen slutade med att Perre fick 4 st små fiskar, Tilda fick 2 stora och en liten, Lucas två stora, och Nonno en liten. Han var nog lite besviken...
Själv kammade jag noll, men jag var lika glad för det. Jag fick iof något som ingen annan fick; när jag drog in min rev hade en bit av en manettentakel fastnat och jag fick den på benet. Det brände som bara den, och jag trodde min sista stund var kommen, tänk om det var en box eller en Ixxxxx(kan inte uttala). En besättningsman kom med vinäger och övertygade mig om att det antagligen inte var någon fara, men ändå! Här snorklar man med hel dräkt, och så blir man bränd när man fiskar! Dessutom berättade busschauffören på vägen till Port Douglas att det häromveckan var en man som badat vid en av beacherna vi passerade, och han hade blivit bränd av en Ixxxx. Knäppskallar!

Läskigt!...

Idag ser vi på TV att en 19-åring har sugits ut från stranden i Surfers Paradise.
De har fortfarande inte hittat honom trots att det hände i morse.
Det är det andra försvinnandet på en vecka. Båda gångerna har badarna badat när stranden har varit obevakad.
Att människor kan vara så orädda om sina liv! Det står stora skyltar på stränderna med varningar, och att man BARA ska bada inom det bevakade området. Ändå tror människor att de är starkare än naturen. Att man kan överskatta sig så fruktansvärt!

Imorgon fiske...

...och förhoppningsvis Kuranda i övermorgon.
Väderprognosen för imorgon är mostly sunny, och det låter ju strålande! Samma prognos för tisdag, så då blir nog Kuranda bra.

Imorgon blir vi upphämtade kl 6.50 för vidare fär till Port Douglas, som ligger 7 mil norr om Cairns. Därifrån utgår fisketuren,och vi håller verkligen tummarna för stor fångst!

Barntoa eller?

Toaletterna på Bribanes flygplats!!!

Stora barriärrevet

Idag var det dax för en av höjdpunkterna på denna resa; Stora barriärrevet.

Alltid när man har varit väg på resor, och gjort snorklingsturer, har målet alltid varit "the great barrier reef"; där ska det vara BÄST!

Våra förväntningar på revet var skyhöga, och som alltid när förväntningarna är på den nivån, så lever inte upplevelsen upp till det man väntat på.

Vi valde yttre revet, för där skulle allt vara bättre än det inre. Vi hade två stopp; ett vid en liten sanddyna, och ett mitt ute i havet.

Vid sanddynan såg vi lite fisk, en rocka, en stor sköldpadda och faktiskt en revhaj på en meter, trots att de innan hade sagt att det var ovanligt att se haj.

Perre snorklade inte alls här; han gjorde istället ett introdyk med tuber och allt.

Efter den goda lunchen åkte vi till stopp nr 2, och här var det fint. Här såg vi alla möjliga fiskar; papegojfisk och grupies var bara några.

Visst var det fint, men snorklingen i Thailand, Malaysia och Mexico har varit minst lika bra.

Hade vi inte haft de erfarenheterna med oss hade vi tyckt detta varit kanon, men nu är väl vi lite bortskämda med liknande upplevelser....

Stingerssuit

Mellan november till maj är det stingersseason, dvs olika farliga maneter, främst box jellyfish,finns längs den australiensiska östkusten från Rockhamton i söder (ca 120 mil härifrån) till den nordligaste spetsen av landet. Det gör det helt livsfarligt att bada på alla de fina sandstränderna, om inte stranden har stingersnet.

Ute på revet är det lite annorlunda. Manteterna föds i mangroveträsken, och kommer inte så långt ut. Det gäller boxjelly; den maneten som dödade den svenska 10-åringen i Thailand för två år sedan. Blir man bränd av dess tentakler, så kan man vara död inom två minuter!

Dock, vi revet finns andra maneter bl a bluebottle, den manet som både Lucas och Nonno blev brända av på Guldkusten. De har även en annan liten genomskinlig sak med ett outalbart namn, som är mycket giftig; blir man bränd tillkallas helikopter, och sedan får man vistas på sjukhus några dagar. Utan läkarvård, döden.

Man kan snorkla ändå, men det finns skydd om man är rädd; stingerssuit, en heltäckande tjock baddräkt. Vi behövde inte använda sånna, men det rekommenderades, så självklart klädde hela familjen ut sig till smurfar.

Alla såg helknäppa ut, och varenda fettknöl syntes, men den kändes jätteskönt att inte behöva vara orolig.

Och så kom solen...

....tack och lov! Vi lämnade vårt rum när det började spricka upp, och vi gick ner till receptionen. Detta lägenhetshotell drivs av ett par, som är jättegulliga. De hjälpte oss med att boka två utflykter; en snorklingstur imorgon till det yttre barriärrevet (där skulle snorklingen vara som bäst, och denna tur är med en katamaran som tar max 25 personer, inte med en stor, opersonlig färja.) och en fisketur på måndag, också till revet. Sen har vi ytterligare två dagar kvar, och en av dem ska vi till Kuranda, men den kan vi boka senare. Blir det dåligt väder på måndag finns risk att fisketuren ställs in, och då vill vi kunna ta den någon av de andra två dagarna. Kuranda funkar i alla väder, trots att det är trevligare om solen skiner.

När alla bokningar var klara, gick vi ner på stan. Cairns är ingen jättestad, så snart var vi nere på esplanaden. Där nere, vid vattnet, fanns stora skyltar som varnade för att beträda stranden; det finns både krokodiler i stan, och stingers i vattnet. Härligt!
Vi gick vidare, och kom till the Lagoon; en jättestor, oregelbunden swimmingpool, precis vid vattnet. Ena delen av poolen hade sandstrand!
Vid poolen låg vi ett tag innan det var dax att äta och gå hem.

Skiiiit!!!

Vaknar upp första morgonen i Cairns, och gissa vad? Det ösregnar!!!
Hur öken som helst!
Vi har fem dagar här, och vill göra massor av saker, men om det regnar......
Jag har kollat flera prognoser, och förhoppningsvis blir det bättre, men har vi otur....
Vi håller tummarna att det snart lättar; tittar man på radarbilderna över Australiens östkust, så regnar det endast här!!! Jag börjar tro att jag är en regnmagnet....