Jag är en 39-årig trebarnsmamma som bor med man, barn och hund i en villa i Sollentuna.
Min största hobby är att uppleva saker. Jag älskar att resa och se nya platser på jorden. Namnet Marathonmorsan kommer av att jag tycker att livet med tre barn är som en mara; jobbigt, ibland krävande men också skitkul!
Det var rätt kul, ute på fisketuren slände de ibland i rens i vattnet. En gång kom en haj, och vi såg hur han cirklade runt den döda fisken, för att sen hugga, spattla lite och sedn dyka, Kul.
2 kommentarer:
Anonym
sa...
Jag hoppas att det inte var någon fara med maneten. Men som jag förstår det så har ni kommit hem efter fisketuren. Vilken vacker fisk ni fick upp. Är den ätbar? Idag när vi var ute letade vi efter pinnar att kasta till hundarna. Eftersom vi inte hittade några, böjde jag ner en gren av pilen. Scilla fick genast tag i den, men tappade den. För att nå den räknade hon ut att hon måste klättra upp på badringen och därefter på jordhögen under trädet.( Visst är hon smart). Där kunde hon sedan bita av en lagom stor bit, som vi sedan delade i två (för att undvika bråk). Scilla tog genast sin och gjorde kaffeved av den. Hon är inte intresserad av att springa och hämta den när vi kastar. Solen har lyst idag och det har bara varit 6 minus. Jätteskönt! Kram M,P och K
Gud va hon är smart!!Det kul när man märker att ärthjärnan jobbar! Maneten visade sig, tack och lov,vara ofarlig, men det brände rejält ett bra tag efter. Angela, en i besättningen, hällde på vinäger på benet; det skulle göra smärtan mindre. Några timmar senare kändes det knappt, men jag hade ett stort märke på benet resten av kvällen. De silverfärgade fiskarna var ätbara; när de dötats fick de en tagg, och på slutet visste man vilka fiskar som var våra. Om man ville kunde man ta hem dem och grilla, men vi gav bort vår fisk.....vi har grill här på gården (det har alla hotell, barbeque är något som australiensarna gillar), men jag vet ju inte hur man tillagar faanskapet. Nonnos fisk slängdes i eller blev bete. Andra människor fick upp andra arter; en del var röda, endel randiga mm. Det var jättekul, trots att jag själv bara matade fisken! Bara 6 minus! Här har den riktiga sommarvärmen kommit; hittills har det bara varit vår, men idag var det riktigt hett. Vi längtar inte hem! Kram
2 kommentarer:
Jag hoppas att det inte var någon fara med maneten. Men som jag förstår det så har ni kommit hem efter fisketuren. Vilken vacker fisk ni fick upp. Är den ätbar?
Idag när vi var ute letade vi efter pinnar att kasta till hundarna. Eftersom vi inte hittade några, böjde jag ner en gren av pilen. Scilla fick genast tag i den, men tappade den. För att nå den räknade hon ut att hon måste klättra upp på badringen och därefter på jordhögen under trädet.( Visst är hon smart). Där kunde hon sedan bita av en lagom stor bit, som vi sedan delade i två (för att undvika bråk). Scilla tog genast sin och gjorde kaffeved av den. Hon är inte intresserad av att springa och hämta den när vi kastar. Solen har lyst idag och det har bara varit 6 minus. Jätteskönt! Kram M,P och K
Gud va hon är smart!!Det kul när man märker att ärthjärnan jobbar!
Maneten visade sig, tack och lov,vara ofarlig, men det brände rejält ett bra tag efter. Angela, en i besättningen, hällde på vinäger på benet; det skulle göra smärtan mindre. Några timmar senare kändes det knappt, men jag hade ett stort märke på benet resten av kvällen.
De silverfärgade fiskarna var ätbara; när de dötats fick de en tagg, och på slutet visste man vilka fiskar som var våra. Om man ville kunde man ta hem dem och grilla, men vi gav bort vår fisk.....vi har grill här på gården (det har alla hotell, barbeque är något som australiensarna gillar), men jag vet ju inte hur man tillagar faanskapet. Nonnos fisk slängdes i eller blev bete. Andra människor fick upp andra arter; en del var röda, endel randiga mm. Det var jättekul, trots att jag själv bara matade fisken!
Bara 6 minus! Här har den riktiga sommarvärmen kommit; hittills har det bara varit vår, men idag var det riktigt hett. Vi längtar inte hem!
Kram
Skicka en kommentar