Vilket underbart bröllop det blev!

Idag är det dagen efter, och igår var TV´n på hela kvällen för att följa Daniel och Victorias bröllop, och vilken dag det blev!
Fint väder, fina kläder, frisyrer och blommor; allt på topp (förutom den tråkiga prällen, förstås).
Och vilka tal! Kungens tal var mycket bra, och det var kul och kanske lite tur att han förde upp Silvia lite extra under deras 34-åriga bröllopsdag. Vi tyckte hon såg lite butter ut i kyrkan och både Perre och jag undrade om hon kände sig lite åsidosatt och utkonkurrerad av sin dotter?..
Daniels pappas tal var också mycket bra och proffsigt, men höjdpunkten var verkligen Daniels tal till Victoria. Där var det verkligen svårt att hålla sig för gråt, och i och med det talet steg han upp i skyn ialla fall i mina ögon! Mycket modigt och strongt gjort att inför så många människor förklara sin kärlek för henne. Sånt gillar vi!!

Någon jätteroyalist är jag inte. Många saker som har med kungahuset att göra tycker jag är fel (har hört historier där de utnyttjar sitt namn), men det här bröllopet var verkilgen en fin tillställning och säkert bra för Sverige. Det var också mycket generöst av dem att låta svenska folket och övriga världen vara med och se så mycket som vi faktiskt fick. Det ska bli kul att få höra hur Jacob hade det, han som fick uppleva allt på nära håll.

Flera gånger under TV-sändningen var jag tvungen att fälla några tårar, och det tror jag inte att jag var ensam om. Här hemma blev jag mobbad för det av mina två killar. De satt brevid mig och snyftade högljutt (de vet att jag brukar grina till allt möjligt...). För att trycka till dem lite så berättade jag för dem att jag även grät när de föddes....., men det var bara för att de var så fula!! (Ha, ha!!!)