Jag skulle ut och jogga i morse. När klockan ringde tidigt, sa jag till Perre att om det är minus 17 så blir jag hemma. Det var minus 16......jag funderade ett tag, och kom sedan fram till att 5 km nog inte skulle skada.
Det blev inte den skönaste rundan jag upplevt, men heller inte den värsta. Det är värre när det var som i förra veckan då det snöade, var minus 10, det blåste och plogbilen lös med sin frånvaro. Hursomhelst, idag var det riktigt kallt och det kändes verkligen. Det tog inte lång tid innan överläppen var vit av rimfrost och mina svettiga ben hade is på sig. Detsamma gällde ryggen.
När jag kom in och ställde mig i duschen stack det ordentligt i huden.
Tacksam är jag ändå över att jag är människa; min stackars hund springer barfota hela året, och det kan inte alltid vara så skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar