Jag räcker inte till

Det känns som om veckorna och tiden bara springer iväg. Hemma förfaller allt mycket snabbt, och det ser oftast ut som om en bomb smällt av. Eftermiddagarna går ut på att köra barnen till olika aktiviteter, det ska läsas läxor, städas och laga mat. Någonstans emellan ska hunden rastas och disken ska fixas. Nu har jag också fått mer att göra på jobbet, vilket iof är kul, men känns rätt så stressande. Jag vill utföra mina arbetsuppgifter på ett noggrant sätt, inte lite halvslafsigt. Det är tur att jag kan stanna på tisdagarna, annars vet jag inte alls hur det skulle gå. Att bossa över personal är också något jag är ovan med; att säga till vuxna människor vad de ska göra. Men det är nog bara att vänja sig. Huvudsaken är att man tillslut når företagets mål, vägen dit blir säkert bra med lite övning.