Bushund

Igår släppte vi ut Scilla på tomten för kvällskissen. Vi brukar se till att hon springer upp mot skogen och inte ner mot gatan. Dörren stod öppen, och efter ett tag hörde jag en människoröst prata hundspråk. Shit, tänkte jag, nu har hon sprungit ner på gatan och antastat någon! Jag tog på mig skorna, men i vår trapp mötte jag Birgitta, en granne som är matte till Clintan, en stor rottis. Hon berättade att hon sett Scilla (hon har ett blinkande halsband på sig i mörkret) ligga bakom häcken vid vägen när de kom upp för backen. När Birgitta och Clintan passerade vår tomt, flög hon fram för att busa. Clintan var inte sen att hänga på, och det slutade med att jag hade båda vilddjuren i mitt hus!