Känner mig själv lite sliten...

...men det är nog normalt när man hade feber igår! Oj, vilken gnällblogg det börjar bli, men idag var det inte roligare än så. Det som är lite jobbigt när man inte är helt 100 är att ha hund. Jag älskar hundar, och har för det mesta inga problem med att vara ute med henne, även om det inte är det roligaste jag vet när vädret är piss. Men när man är lite sliten, och vovven kommer till sängkanten där man ligger och vilar, och bara ber med sina bruna hundögon, då känner man sig faktiskt rätt rutten. Hon har rätt till att få den motion hon behöver, men vissa dagar får man inte ihop det. Till viss del får jag faktiskt skylla mig själv också. Jag har vant henne med viss mängd motion, och jag har skämt bort de övriga i familjen med att jag ALLTID rastar hunden. Det är till mig hon kommer (men hundögonen...), även fast någon annan skulle kunna göra samma jobb. Jag har varit ute förut med feber och sånt, så det är väl bara att klä på sig och ta en snörr i snöslasket och mörkret. Kul!