Sedan förra tisdagen har jag känt mig rätt så risig, med symptom som ont i kropp, skinn och hosta. Krafterna har varit borta, och jag har verkligen känt mig urlakad!
Imorse ringde klockan 5:30, eftersom jag skulle ut och springa. Och visst var jag trött, men det var vanlig morgontrötthet inte den där totala utmattningen. Springturen kändes också hyfsad tillskillnad mot förra veckans "underhållsrundor".
Det finns alltså hopp igen även fast jag fortfarande har Whiskeyröst och rökhosta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar