Hoppas det håller!....

Jag har den senaste tiden ökat min träning, och som ett brev på posten fick jag känningar i mitt vänsterben, samma ben som strulade förra våren.
Vad ska jag göra?
Jag springer mycket på asfalt fortfarande, eftersom skogen är full av is och snö, så underlaget kan jag inte ändra riktigt än. Däremot har jag ändrat från fyra pass i veckan till tre, men längden per vecka är den samma, eller faktiskt lite mer.
Nu blir det pass onsdagar, fredagar och söndagar, vilket betyder att jag får vila två dagar mellan söndagen och onsdagen.

I morse var jag ute och sprang 12 km, och faktiskt, både benhinnor och vänsterben kändes helt OK!! Hoppas det håller!!!!

Utnyttja tiden

Igår gick det hyfsat snabbt för mig att komma hem, vilket betydde att jag hade en timma över(!) innan simningen började.

Snabbt så var denna timman planerad; jag skulle börja med rensningen av förrådet. Vi har nämligen bestämt att förrådet inne i huset ska bort, och ersättas av en "walk in closet". I denna kommer jag även ha ett bord för att vika tvätt, och tvätt som ska hängas kommer att få vara där också. Detta för att nästa stora projekt, tvättstugan, ska bli så bra som möjligt. Vi kommer nämligen att endast ha tvättmaskin och torktumlaren kvar i nuvarande tvättstugan, och istället satsa på ett snyggt duschrum till Tilda och Nonno. Då flyttar vi in tvättmaskin och tumlare där den gamla duschen är, och fixar en duschhörna där grovhandfatet är nu. Fönstret flyttas och görs om till ett öppningsbart fönster från golv till tak, som vi har där uppe.

Första etappen är därför att fixa gamla förrådet. Jag började rensningen, fyllde bilen med skit och placerade färgburkar och verktyg i garaget. Sen åkte jag till simhallen, och därefter till soptippen, som stänger kl 20:00. Perfekt, jag var nästan ensam där!
Rensningen är inte på långa vägar klar, men jag har ialla fall startat, och det känns skönt!!

Trevlig lördagskväll!!

Igår fick mamma sin 60-års present; en middag på restaurang och ett teaterbesök tillsammans med oss tre barn med respektive samt Tilda, Nonno och Lucas.
Vi hade en jättetrevlig kväll, och teatern, "Bruden som visste för lite" med Pernilla Wahlgren, Peter Magnusson och Martin Björk, var jätterolig.

Nöjd med förmiddagen

Vissa dagar är man hur ineffektiv som helst; man får inget gjort!
Idag har det varit tvärtom, och det känns skönt!
När Lucas hade fotboll mellan 9-10 rastade jag hunden. Efter den åkte vi till Edsberg och hämtade ut några böcker jag beställt. Sedan var vi på Beijers och köpte såpa till golven och bordet. Den fick jag beställa häromdagen, eftersom ingen har sånt i lager nu för tiden. Från Beijer till ICA Maxi för veckohandling och därefter hem. Vi var hemma kl 11:00!!
Jag tycker att jag hann ganska mycket på de två timmarna!

Pappas och Fredriks dag!

Idag grattar vi pappa, som fyller 62 år och Fredrik som blir 37.
Grattis!!

Nonno....

...ska också få glasögon.
Vi var där igår och valde ut ett par.
6.280:- fattigare blev jag......Pust!!

Stackars hund!

Sedan några dagar tillbaka är Scilla sjuk i Kennelhosta. Eftersom hon är vaccinerad, så har hon det inte så besvärligt, men man ska inte motionera hunden om den hostar. För Scilla betyder det att livet är ganska trist just nu, och för mig att jag får gå ut och jogga själv, vilket känns ganska underligt.

Igår var jag på utvecklingssamtal med Tilda. Efter ca 20 minuter ringer min telefon (som är satt på vibb...), och jag ignorerar den. Snart ringer den igen, och efter ytterligare en stund ringer Tildas telefon. Det är Perre som meddelar att vårt larm går (larmet har först ringt min mobil, sedan hans). SKIIIIT! Nonno har larmat huset, med vovven där inne!!!
Nu var det bara att snabbt få tag på Nonno, som satt på bussen. Han slängde sig ut och sprang i OS-fart hem för att rädda lurvis.
När han kom hem hade larmet tyssnat och en sömnig Scilla kom ut från vårt sovrum. Hon verkar klarat det rätt så bra ändå, men Nonno mådde ganska dåligt efteråt....

Nya skor

Det är såhär man tydligen ska se ut på fötterna i vår; ett par smultronröda Converse är högsta modet!

Idag har mormor varit snäll och följt med Tilda till Löwet, för att se om halsmandlarna ska väck. Tilda har problem med dem; de är stora, hon får ont i halsen ofta och det fastnar massor av skit där.

När besöket var slut, skulle mormor och Tilda bara äta lunch, och sen skulle de tillbaka till skolan. Innan dess lyckades smilfinken Tilda få mormor att sponsra henne med ett par nya skor. Gissa om hennes kompisar blev avundssjuka?!

Bara en hund

Nu är Lova hämtad och vi har bara en hund.

Här kommer några bilder.

Han är borta!!

Ibland när jag är ute och joggar, så behöver jag lite uppmuntran. Det kan vara ibland när lusten inte är så stor att träna, eller när rundan snart är slut och jag är trött. Då får man hitta på olika små peppningstrix.

Det står en stor reklamaffisch vid vägen in till Solängen. Den står när det är ca 2 km kvar av min runda, precis innan en seg uppförsbacke. Där behöver man någon som hejar, eller hur?

Den senaste tiden har reklampelaren prytts av huvudrollsinnehavaren i TV programmet "The Mentalist". Jag tittar själv inte på programmet, men skådisen är snygg, och han har ett härligt leende, ialla fall på den bilden.
Jag har kännt lite att han har hejat på mig!!
Varje gång jag springer förbi får jag lite extra kraft, och som tack brukar jag flörta lite med honom!
Detta hjälper mig bra i den kommande uppförsbacken!

Nu är han borta!!!!De har bytt ut honom mot en flaska Ramlösa!...Hur kul är det att flörta med en sån?....

VÅÅÅÅÅÅR!!!!!

ÄNTLIGEN!!!Det droppar och droppar, och den äckliga snön håller på att försvinna! Jippie!!!

Och titta vad jag hittade i min rabatt; jag vet inte vad det är för nåt, men skit samma - det är något som lever ialla fall!!!

Tokfia!

Denna vecka är vi hundvakt åt Lova.
Igår försvann en halv disktrasa, och Lova var den huvudmisstänkte.
Nu är Tilda ute och går med hundarna, och för en stund sedan ringde hon och meddelade att disktrasan var återfunnen!......

Salem al Fakir..

..är min nya favvo! Första gången jag hörde hans låt från Melodifestivalen tyckte jag att den sög, men ju fler gånger jag hört den på radio, destå mer gillar jag den.
Nu har min favvoTilda fixat den åt mig, så nu kan jag lyssna hur mycket jag vill!!!

Tillbaka från Emmaboda

Imåndags åkte jag, Micke och pappa ner till Emmaboda i Småland, för att gå första delen i en Greenbelt utbildning. Den var på två dagar, och i maj är det ytterligare tre dagar fast då hemma i Stockholm. Därefter ska vi göra ett förändringsprojekt, som ska vara klart i höst.

Första delen bestod i en ledarskapsutbildning, där vi fick lära oss hur man sätter ihop grupper och hur man styr dem. Mycket intressant!
Vi var 15st (14män+jag) och undervisningen bestod i en del föreläsande, men mycket grupparbete samt redovisning av dessa och diskussioner.

På vägen ner till Emmaboda gjorde vi ett kundbesök i Karlskrona. Dag två började jag med en springtur tidigt på morgonen för att sedan ha utbildning mellan 9-17, och sedan middag med ytterligare en kund kl 18. När klockan var halv tio höll jag på att tuppa av! Dag tre undervisning mellan 8-16.
Att göra andra saker mot vad man är van vid är ansträngande för den lilla ärthjärnan!

Jag höll på att klanta mig, igen!!

För ca en vecka sedan var jag på väg ner i garaget på Stinsen. Jag parkerar alltid där, eftersom jag oftast har byrackarn i bilen, och på sommaren kan man inte lämna henne på parkeringen i en varm bil. Då är garaget perfekt, för där brukar det vara en normal temp, oavsett årstid.

Så, av gammal vana var jag alltså påväg ner i garaget samtidigt som jag pratade med mamma i telefonen. Plötsligt hörs: DUNK! Shit!! Jag hade glömt att jag har Mickes takbox på taket!!Som tur är hänger det pinnar i takhöjd i öppningen innan man åker in i det riktiga garaget, så jag började backa. Efter ett tag hörde jag folk som skrek. Det visade sig att jag, stressad som jag var, var påväg att backa in i en stolpe. Samtidigt börjar bilen bakom att tuta, för HAN vill ju åka in i garaget NU!....
Efter en hel dels rattande så lyckades jag ialla fall komma därifrån, och kunde parka på en vanlig plats. Takboxen var hel, och jag vågade erkänna för Micke dagen efter, vad jag gjort....

Idag hade jag ärende i Sollentuna C, och där kan man endast parkera i garaget, vilket jag var nära att göra, igen! Tack och lov kom jag i sista stund på vad som höll på att hända, och kunde vända. Även denna gång var mamma i luren....
I Påskhelgen åker Micke med familj till fjällen, och då ska de ha vår bil. Så fort jag fått tillbaka den, då ska boxhelvetet dän!!!

Mamma 60 år!!

Då var det äntligen dax för det års stora händelse; mamma fyllde 60 år och hade bjudit in till fest på Grythyttan.

Ända sedan inbjudan har alla här hemma varit spända på detta och vi har varit iväg flera gånger för att köpa slipsar, skjortor, kostymer, klänningar, smycken mm.

Det började med att vi kom till Grythyttan och fick våra rum.

Perre och jag fick ett underbart rum med en fin säng och en liten alkov där det stod en liten soffa.

Barnen fick ett rum med en liten hall och två sovrum. Perfekt, för då fick Tilda en egen liten kuppe!

Alla rum var olika, inredda i gammal stil.

Bilderna är från mitt och Perres.

Efter rummen...

...så var det fika med jättegoda kakor. Bl a hade de kladdkaka med ett kokosöverdrag på. Smask, nu får Tilda försöka göra den kakan också!

Sen var det vinprovning, där vi fick prova två vita och två röda. Jacob var superduktig, han prickade in ett av vinerna exakt!

När vinprovningen var slut, fick vi en visning i vinkällaren. Där fanns det bra "fängelsehålor" för olydiga barn......

Finklädda!

Sen var det dax att klä sig fint och gå till middagen!!

Allra finast var självklart fördelsedagsbarnet, som dagen till ära hade sytt en ny fin klänning.

Skorna var också superläckra, och håret stod Tilda för!

Ina var...

....också superläcker i sin hyrda 20-talsklänning!

Flera finaklädda människor!!

...och fler....

Blommor

Mamma är jätteduktig med blomarrangemang. Här är ett som hon hade gjort:

Tal

Jag och mina syskon höll ett tal för mamma. Även Tilda, Nonno och Lucas höll egna tal, och de var jätteduktiga!

Sen höll pappa ett fint tal, som avslutades med överlämning av en fin present!

Kvällen avslutades...

..med fika och sen gick alla och lade sig.
Vi hade en jättetrevlig kväll med mycket god mat och trevligt sällskap.
Tack!!

Frissan

Nu var det dax igen, att tukta de grå! Det är inte klokt va snabbt de kommer nu!
Eftersom jag själv inte kan acceptera att jag börjar bli gråhårig på allvar, så blir det att gå till frissan med jämna mellanrum.

Denna gång valde jag att färga hela håret mörkbrunt. Eftersom jag satt på kurs hela onsdagen, så fick jag en tid sent på torsdagskvällen.
När färgningen var klar sköljde Gullan håret, och sedan satte hon i någon sorts inpackning.
Den skulle sitta i några minuter, och då kom frågan eller beslutet, kanske man kan kalla det:
"Eftersom vi nu har lite tid att slå ihjäl, så tänkte jag ta bort din mustasch"! Gullan är nog den rakaste människan jag träffat - hon gick rakt på sak, inga krusiduller där inte!
-Ja, men det gör väl ganska ont, sade jag med en ganska pipig, osäker röst.
-Ja, det kommer det att göra, men du har fött tre barn, och det gör inte riktigt lika ont, bara nästan!
-Men jag ska inte ha flera barn, så jag vill inte ha mer smärta, försökte jag.
-Sluta larva dig, nu gör vi det här, sade Gullan.
Ja, vad ska man göra med en bestämd turkiska brevid sig, det är bara att le och se glad ut, och kanske vara tacksam över att hon vågar ta hand om skäggiga damen!

Gullan använder en gammal persisk metod för att avlägsna muschen och även fixa till ögonbrynen, och det gjorde riktigt ont!
Tårarna sprutade, och ganska snart skrek jag efter lustgas, men hon gav sig inte!
Hon fixade även ögonbrynen, men där gjorde det inte lika ont.
Överläppen blev ialla fall riktigt fin, och jag berättade att musche går i släkten.
Gullan tar gärna emot den som vill bli av med sin!....

Ialla fall, när jag var nästan klar då gick brandlarmet i Centrum:"Please evacuate the building immediately!" Visst, det gick ju bra för mig. Däremot undrar jag hur det gick för tanten brevid mig;hon satt med hätta och utdragna slingor som hade blekningmedel på. Hoppas de hittade vatten i tid för avsköljning....

Jäkla hundracka!

På kvällarna innan vi går och lägger oss brukar vi släppa ut Scilla på tomten, ibland upp mot skogen, ibland där det är inhägnat. I måndags blev det upp mot skogen. Hon brukar gå och göra det hon ska ganska snabbt, och sen kommer hon in.
I måndags ropade jag och ropade, men ingen hund kom. Tillslut fick Perre och jag gå ut och leta. Klockan blev halv tolv, och hunden var borta. Vad gör man? Jag kan ju inte gå och lägga mig om hon inte kommit hem.

Tillslut började jag tänka efter. Vad gör att hon inte kommer? Påkörd? Stångad av en älg? Mat?
Mat!!! När det gäller föda, så är hon en riktig retriver, dvs man är helt besatt av mat. Och vad har Lingonv 17 för något, om inte en öppen kompost där de brukar slänga matrester....(Äckligt!)
Jag smög ut i skogen, upp bakom deras hus, och där stod byis smaskande på något gammalt äckel!! Skitglad blev hon när jag kom och gjorde sällskap! Men sen fick hon så mycket skäll som bara den. Så får man INTE göra!

Fixar söndag

På fredag ska vi till Grythyttan för att fira mammas 60-årsdag.
Alla ser fram emot det, och förberedelserna med kläder och liknande har hållit på länge.
Nu tror jag att vi har allt, och jag tänkte därför precis nu ställa mig vid strykbrädan för att platta till det som ska plattas till.
Veckan som kommer blir annars mycket häktiskt; måndag kommer jag hem ca 20, tisdag 21 och onsdag har vi kurs som antagligen håller på till 20. På torsdag ska jag till frissan kl 17, och sedan åker vi på fredag morgon. Hunden ska lämnas, och allt ska fixas, så det är nog bäst att sätta fart redan nu med det som kan göras!

Åter igen ont i benet....

Träningen fortgår med Stockholm Marathon som mål. Förra året hade jag otur, och fick någon sorts inflamation i benet när det var två månader kvar. Träningen blev mycket lidande, men ändå gick det mycket bra under själva loppet.

Nu har jag fått någon sorts benhinneinflamation; det gör ont på framsidan av vänsterbenet, och det ilar i vaden. Jag behandlar med massage och salvor.
Jag hoppas detta ger sig snart!
Mitt mål inför maran är betydligt tuffare iår!....

Vilka otroliga människor!

När vi var i Stöten hade vi med oss Tildas kompis, Sayna. Saynas föräldrar är från Iran, och helgen innan vi åkte bjöd de oss på middag. Vi hade jättetrevligt, och fick supergod mat!
Sayna var med oss till Stöten, och hon är en supergullig tjej!

När vi åkte hade hennes föräldrar skickat med oss en ICA-påse fylld av godsaker+flera vinare.
När vi kom hem på torsdagskvällen hade de lagat mat åt oss, som de kom över med en kvart efter vi kommit hem. Så himla snällt, och maten var super; gott ris, Iranska kebab och vitlökssås. Tilda och jag åkte tillbaka med diskerna och vi berättade hur gott vi tyckte det var, och hur fantastiskt gott deras ris blir. Då berättade Kathy(mamman) att de använder en speciell riskokare för att får basmatiriset så gott.

Några dagar senare, igår, kom Kathy förbi med en riskokare åt oss! Och hon ger den till oss som en gåva, jag får verkligen inte betala! Dessutom hade hon köpt en säck med Iranskt basmatiris samt kryddorna hon hade i Kebaben! Jag vet inte vad jag ska säga, men de är så himla snälla och omtänksamma! Och det har jag märkt förut; folk som kommer från Asien bryr sig om andra människor på ett annat sätt ( inte alla kanske, men de jag träffat på). Vår förra pakistanska granne kom med mat till oss när vi byggde om köket, hon tyckte det var hennes sak att hjälpa oss! Så tänker inte de flesta svenskarna, vi är för upptagna av oss själva!

Då har det äntligen hänt!....

Jag har blivit frånåkt i backen av alla barnen! Jag är nu den som är sämst på slalom i familjen, and I love it! Äntligen kan jag göra det jag vill när vi är i fjällen, dvs inte åka så mycket skidor alls! Barnen klarar sig utmärkt själva, de behöver inte att jag hökar över dem!

Idag har alla barnen varit ute i skidbacken sedan kl 9. Perre och jag satt kvar i lägenheten och tittade på TV ett tag. Sedan tog jag på mig joggingskorna och sprang en timme på fjället.Skönt, men rundan blev mycket jobbig pg a alla backar. Sedan var det bara att gå tillbaka till lägenheten för att invänta alla hungriga skidåkare. I eftermiddag kanske jag går utoch åker lite slalom, men bara kanske. Jag är mer sugen på att gå en promenad, så det är kanske så det blir.