Frissan

Nu var det dax igen, att tukta de grå! Det är inte klokt va snabbt de kommer nu!
Eftersom jag själv inte kan acceptera att jag börjar bli gråhårig på allvar, så blir det att gå till frissan med jämna mellanrum.

Denna gång valde jag att färga hela håret mörkbrunt. Eftersom jag satt på kurs hela onsdagen, så fick jag en tid sent på torsdagskvällen.
När färgningen var klar sköljde Gullan håret, och sedan satte hon i någon sorts inpackning.
Den skulle sitta i några minuter, och då kom frågan eller beslutet, kanske man kan kalla det:
"Eftersom vi nu har lite tid att slå ihjäl, så tänkte jag ta bort din mustasch"! Gullan är nog den rakaste människan jag träffat - hon gick rakt på sak, inga krusiduller där inte!
-Ja, men det gör väl ganska ont, sade jag med en ganska pipig, osäker röst.
-Ja, det kommer det att göra, men du har fött tre barn, och det gör inte riktigt lika ont, bara nästan!
-Men jag ska inte ha flera barn, så jag vill inte ha mer smärta, försökte jag.
-Sluta larva dig, nu gör vi det här, sade Gullan.
Ja, vad ska man göra med en bestämd turkiska brevid sig, det är bara att le och se glad ut, och kanske vara tacksam över att hon vågar ta hand om skäggiga damen!

Gullan använder en gammal persisk metod för att avlägsna muschen och även fixa till ögonbrynen, och det gjorde riktigt ont!
Tårarna sprutade, och ganska snart skrek jag efter lustgas, men hon gav sig inte!
Hon fixade även ögonbrynen, men där gjorde det inte lika ont.
Överläppen blev ialla fall riktigt fin, och jag berättade att musche går i släkten.
Gullan tar gärna emot den som vill bli av med sin!....

Ialla fall, när jag var nästan klar då gick brandlarmet i Centrum:"Please evacuate the building immediately!" Visst, det gick ju bra för mig. Däremot undrar jag hur det gick för tanten brevid mig;hon satt med hätta och utdragna slingor som hade blekningmedel på. Hoppas de hittade vatten i tid för avsköljning....