Häromdagen fick jag kuvertet från Stockholm Marathon med startbevis och allt. Där fanns också lite råd och tips, som jag förstås läste. Det stod att man bör ha väl insprungna dojjor, men att de inte ska vara allt för gamla när man ska nöta 42 km på asfalt.
Inga problem, tänkte jag. Mina köptes i höstas, är väl insprungna och ända inte för gamla.
Dagen efter var jag ute i skogen och när jag kom hem och skulle gå upp för trappan till huset, så kom jag för långt in med vänsterfoten under nästkommande trappsteg. Jag lyfte foten, och vad hände? Jo, sömmen i dojjan sprack! Ännu är det inget bautahål, men hur kommer det bli om jag först ska träna ytterligare en månad, och sedan springa långt? Tänk om hålet blir jättestort dagen innan.
Jag vågade inte chansa, så idag har jag varit till Löplabbet och sprungit in ett par nya.
Får hoppas att de funkar lika bra som de gamla!....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar