Gammal kärring!

Idag är jag stel som en gammal kärring! Mitt onda ben, som nästan var bra innan, är ont igen. Att sitta ner och ta det lugnt är ingen bra idé, för då stelnar man till ordentligt. Jag har därför dammsugit idag, i lugn takt.
Fötterna är ganska OK; en halv tappad nagel, några extra blåa naglar samt en del blåsor på tårna.
Träningsvärk i ryggen runt ryggraden.
Nu blir det vila tills allt känns bra igen. Fortsätta springa kommer jag att göra, för det passar mig utmärkt! Jag tycker det är skönt, och samtidigt som jag tränar, rastar jag Scilla. Perfect!

Tack till...

....Perre och barnen. De var utplacerade på Södermälarstrand, Oden gatan, Södermälarstrand igen och Stadium. De gav mig flaskor med Sportdryck och vatten och hejarropen var höga.

....Mamma, Kerstin och Jacob, som fick springa mellan Strandvägen, Karlaplan, Norrmälarstrand och Stadium. Jättekul att se era ansikten och att höra era hejarrop. Även kul att Jacob sprang med en stund på Strandvägen, och bananen satt bra!

....Pappa som stod vid Torsgatan/Odengatan. De där sista hejarropen på andra varvet behövdes verkligen!

....till alla som har SMS:at och ringt innan.

....och sist men inte minst till Scilla som ALLTID, förväntansfull och glad, med gott morgonhumör och en viftandes svans, hjälpt mig igenom vinterns träning!

Loppet igår...

...var verkligen en prövning, men det var jätteskoj! 18.500 löpare var anmälda, 13.700 kom i mål. Jag startade i startgrupp F, längst bak, så när startskottet gått tog det mig 7 minuter att komma fram till startlinjen.(Min tid togs från det att jag passerade startlinjen). Kul att nämna var att bajamajorna som stod strax efter start var välbesökta av löpare som sprungit ca 10 meter!

Vallhallavägen var skön; det var skugga! Annars uppmätes 29,5 grader i Stockholm igår, så värmen var nog det som var jobbigast.

Men, vilken folkfest! Överallt stod folk och ropade, tom poliserna i tjänst vid Kungsträdgården 2:a varvet stod och skrek!

Och, vilken vacker bana! Att springa mitt i City, förbi Strandvägen, Slottet och Slussen med allt vatten!

Första varvet kändes mycket bra, och halvmaran gjordes på 2:15. Då började jag verkligen tro att jag kanske skulle kunna gå under 5 timmar som var målet från i höstas. Djurgården andra varvet var tungt; det kändes bättre att komma in på Strandvägen igen med all publik och hejarop. Västerbron var OK; det var backen upp till Västerbron som var värst. Banan är annars rätt så plan, och jag har under mina träningsrundor kört mycket backar, så egenligen är det inga problem. Men, att ta en backe efter 37 km (Torsgatan) det känns! Speciellt som det vid Centralen sa "klick" och jag tappade en del av en tånagel.

Min taktik var annars att aldrig gå. Börjar man gå då är det svårt att börja spring igen. Stilen efter så många kilometer är väl inget vidare, men vad gör väl det?

Känslan att springa in på Stadium efter 42 km var obeskrivlig, och bara den kan kanske få mig att springa nästa år också, trots att jag tänkte efter 41 km att "en gång i livet, aldrig mer".

Jag klarade det!!!!...

...och fick en jättebra tid i mål: 4.40,03! Mitt mål innan benet började strula var att vara under 5 timmar, och det gick ändå trots dålig träning sedan Påsken. Jag är supernöjd!!!!

Mer detaljer imorgon, för nu måste jag vila!

The big day!!!!!

Vaknade i morse kl 04:45, och kunde inte somna om!!!Shit!!!
Innan klockan hunnit bli 6 hade jag varit på toa fyra gånger!
Hur ska detta sluta?

Nu är det bara.....

...21 timmar kvar till starten! Mitt mål, som jag haft sedan juli förra året! Nervös som tusan är jag, för allt! Dessa känslor var länge sedan jag kände; det var nog senast för ca 20 år sedan då jag simmade något mästerskap. Inte ens då vi gifte oss var jag såhär nervig!
Ialla fall har jag gjort vad jag kunnat. Jag har tränat som en gris fram till Påsken, då benet paja. Efter det har jag hållit igång (hoppas det räcker....) Jag har klippt tånaglarna, jag har druckit Virago (som är en form av kolhydratladdning), jag har köpt ett rosa linne (så att familjen hittar mig i vimmlet av tävlande), jag har placerat ut familjen och jobbarkompis runt banan, jag har köpt skavsårstape, jag har bett "någon" att fixa musik till min telefon, jag har ett gäng vänner som kommer att skicka mig positiva tankar. Så mycket mer kan jag inte göra, förutom att sova gott inatt, och det hoppas jag att jag gör!

Nummerlappen hämtad!

Nu har Lucas och jag varit inne vid Stadion och hämtat min nummerlapp.

Själv börjar jag bli rejält nervös! Jag oroar mig för allt; vädret (som ska bli varmt och soligt!), benet (som fortfarande inte är helt OK), att jag inte hinner innan "snöret", att jag ska bli för trött och bryta, att jag blir kissnödig, att jag svimmar. Jag vill ju klara detta!

Skomiss

I söndags var jag i Väsby simhall och tittade när Lucas tävlade. Jag ställde mina skor där alla andra hade ställt sina. När vi skulle hem hoppade jag i mina svarta ballerina från förra året. Jag tyckte dock att de kändes lite små, men jag hade ju suttit i en varm simhall, så jag trodde fötterna hade svullnat lite. Väl hemma upptäckte jag att det var inte mina skor! Mina var i storlek 40, dessa var i 39 och mycket finare än mina!
Det är andra gången jag gör såhär. Första gången kom jag till fritids för att hämta något barn, och ser att mina skor redan står där. På mina fötter har jag någon annans skor! Jag hade dagen innan gått hem med fel skor! Jag gjorde ett snabbt byte, och sprang skamsen därifrån!
Denna gång blir det dock inte lika lätt att byta tillbaka.....
Kan tilläggas att skor INTE är min passion.....

Sista passet gjort

Har precis kommit hem från sista träningspasset innan maran. Eftersom benet varit ont sedan Påsken, så har jag endast sprungit terräng sedan dess. I söndags tog jag en mil på sand och asfalt. Nu har jag faktiskt lite träningsvärk! Shit! Precis så fick jag första gången jag körde terräng efter vintern. Antagligen är det andra muskler som jobbar vid nötning av asfalt än vad som jobbar i skogen.
Idag blev det därför endast ca 5 km i lugn fart.
Nu gäller det att ladda upp psyke och vätskedepåer innan lördagen. Det ska bli nästan 25 grader varmt och sol!

Australien bokad

Idag blev det klart. Vi åker till Sydney den 17 december, och kommer hem den 9 januari. Linda på resebyrån har hittat billiga biljetter - vi betalar endast 12.000:- tur och retur per person, trots att det är jullov. Kanon, då får vi mer pengar över till annat!

Boken fixad

Tilda ska till nästa tisdag läst ut sin bok. I den har hon 250 sidor kvar, vilket är en omöjlighet för henne. Jag kan ju läsa den högt för henne, men tiden är knapp, så jag ringde till Akademibokhandeln, där de faktiskt hade den på ljudbok. Nu finns det en chans!

Helgen

I helgen har vi varit på landet, där vi firat Tildas födelsedag och gubbarna har byggt på Inas och Fredriks hus. Här kommer några bilder:

Väderprognos 30 maj....

...lovar 20-25 grader och sol! Typiskt! Enda dagen på året som jag önskar moln och ca 15 grader, då blir det kanon! I Malaysia sprang jag i 30 grader, och det var tugnt! Där sprang jag bara en mil åt gången. Nu ska jag springa 4.......

6 dagar kvar!

Nu börjar det närma sig med stormsteg; endast 6 dagar kvar till start! Benet känns mycket bättre, men däremot är jag oroad över konditionen, eftersom jag tagit det rätt lugnt den senaste månaden. Idag har jag också suttit på simtävling och pratat med en mamma som sprang förra året. Hon spydde vid 30 km, och blev därför bortplockad från banan. Det var ju mindre uppmuntrande.....Hon sa också att det är viktigt med bra magmuskler, för magen tar verkligen stryk. Jag som är jättedålig på magövningar......Man kanske inte ska prata allt för mycket med folk innan. Ialla fall inte de som haft mindre bra erfarenheter. Slå dövörat till och göra så gott man kan; det får bli min grej!

Mathilda 14 år

23 maj 2009. Vi har haft Mathilda i 14 år! Grattis!

Utekväll

Igår kväll var jag och Perre ute med Micke och Maja. Vi hade supertrevligt, och åt en jättegod middag i Gamla stan. Barnen var hemma själva. Nonno hämtade Lucas från skolan, och Tilda fick skjuts med Jacob till stallet. Lucas gick själv till fotbollsträningen och Tilda tog bussen hem från stallet. Sedan beställde de pizza med hemleverans. Tilda hade Elin här, och vid niotiden ringde Lucas och sa att de var ute, något som jag inte gillar när varken jag eller Perre är hemma. Men istället för att förbjuda ringde jag Elins mamma och frågade om hon kunde hålla ett öga på tjejerna, så de kunde vara ute i området och ha kul med sina kompisar ändå. Jag tror att man måste börja sammarbeta mer med andra föräldrar nu när de börjar bli så stora, och Elins mamma sa samma sak. Där har vi en ordentlig familj, och jag är glad att Tilda har Elin som kompis.

Upplands Väsby

Jag brukar inte vara där så särsklit ofta, men denna vecka blir det nästan varenda dag. Söndags dansuppvisning, måndag, tisdag och fredag Tildas utredning. På söndag simtävling. Kanske dax att flytta?

Dansuppvisning

Igår var det dansuppvisning för Danshusets elever, och Nonno var en av deltagarna. Han dansar Streetdance, och han var faktiskt riktigt duktig. Kul att se! Tråkigare var det att hans grupp fick 3 minuter av ca 1,45 timmes föreställning. Vissa barn, "de avancerade", var inne på scenen ca 6-7 gånger. Helt ointressant för alla andra, utom deras föräldrar.

Hos Polisen

Efter alla träningar åkte Lucas och jag till Polisen. Jag upptäckte häromdagen att mitt pass snart går ut, och eftersom vi ska ut och resa i sommar kan det vara bra att skaffa ett nytt. Super att Polisen har öppet på lördagar, men det verkar som övriga Sollentuna tyckte samma sak! Iofs var kön inte alls så lång; bara fem nummer framför oss när vi kom, men eftersom alla fem före mig var familjer med 100 pers i varje, tog det tid! 45 minuter senare var det min tur, och då har man suttit där och dels spanat in andra väntande och deras illbattingar, dels har man fått en rätt bra bild över hur ineffektiva vissa tjänstemän är. Konstigt att man alltid får den känslan när man är på icke vinstdrivande arbetsplatser.......(brukar vara så när man är på sjukhus....)
Att sen få skaffa sig svenskt pass och vara svensk medborgare, när man inte kan språket (behövde tolk iform av dottern),tycker jag är skrämmande!

Lucas-en kille som gillar idrott!

Lucas gillar att röra på sig, och som jag skrivit tidigare så vill han vara med på ALLT! Idag var det fotbollsträning mellan 9-10 på sportfältet, och sedan löpträning på Vallen mellan 10-11. Löpträningen sköts av Elenas man, Alex, och den är nu tre gånger innan Minimaran den 31/5. Lucas ska inte springa maran eftersom han har fotbollscup då, men han vill ändå löpträna. De fick också prova på både längd och höjdhopp. Kul!

Shopping med mormor

Om precis en vecka fyller Tilda år, och av mormor önskar hon sig alltid en shoppingtur. Idag var det dax, och förmodligen måste mormor gå på socialbidrag efter en tur med Tilda.......

Här kommer några smakprov!

Nyfiken hund

Såhär ser det ut när Scilla spanar från balkongen!

Australienbiljetter

Jag och Linda på resebyrån håller på för fullt att hitta passande biljetter för vår resa. Från början tänkte vi åka via Los Angeles, men det har vi lagt ner nu, eftersom de biljetterna skulle bli allt för dyra. Förnärvarande verkar det bli billigast att åka utan längre stopp. Det skiljer 20-30.000 (!) på de biljetterna, och då får vi ta två "mardrömsresor". Det blir jobbigt, men det är även jobbigt att tex åka buss ner till alperna, vilket Perre och jag gjorde 1994 (tog 30timmar utan att stanna eller att åka båt en längre sträcka). Pengarna vi sparar kan vi istället lägga på att göra roliga utflykter mm.
Jag bokar helst våra biljetter via Linda, för det känns tryggare än at boka via nätet. Men just nu hittar hon mycket dyrare biljetter än vad jag hittar, så i värsta fall bokar jag på nätet. Det är också lite lustigt när man söker en flight, och olika förslag kommer upp. Överallt är flygbolaget Virgin Atlantic klart billigast (ca 15.000:- än andra!). Varför? Finns det risk att man inte kommer fram med dem, eller har de urtaskig service mm?

Nervös

Nu har mitt startbevis kommit till Stockholm Marathon. Jag har startnummer K2902, och kommer därför starta i sista startgruppen.
När brevet kom blev jag riktigt nervös. Shit, kommer jag att klara detta? Jag har fortfarande problem med benet, och kan inte träna som förut. Man får väl göra så gott man kan....

Tänk vad hon vet mycket!

En hund är en hund, och hjärnan är inte större än en ärta. Ändå är det kul att se att denna puckade lilla varelse faktiskt är lite interligent ändå. När jag gör vissa saker, då vet hon vad som väntas. Tex på jobbet när jag drar igen mina bokhyllor, ja då vaknar hon och vet att det är dax att gå hem. Om jag tar på mig mina springbyxor, då ska vi ut (förhoppningvis) i skogen. Det finns tusentals exempel, och jag tycker att det visar att hon utnyttjar sin ärthjärna väldigt väl!

Ibland behövs det pushning!

Vi har inga resultatkrav på ungarna när det gäller deras idrotter, men vi vill gärna att de sportar, för att det är bra för kroppen. Det går upp och ner med motivationen, och ibland vill man sluta på stört! Det får man inte för mig, för att jag tycker att har man startat en termin, då fullföljer man! Däremot kan man ta en ny diskussion när terminen är slut.
Nonno har vi fått muta med att om han simmar två gånger i veckan (egentligen har han tre pass, men man måste kompromissa) och dansar en gång, då har han fri dator. Han har tyckt simningen varit piss, men den senaste tiden har det faktiskt inte varit några problem att få iväg honom. Idag kom han t om hem och hade haft jättekul! Tänk om han hade slutat tidigare i år. Va synd det hade varit!

Dagens citat

Det här kom med inbjudan till dagens sprint KM i Sollentuna simhall:
"The only thing that stands between a person and what they want in life, is the will to try it and the faith to belive it´s possible".
Ganska tänkvärt, eller hur?

Massage

Den här helgen har jag terrat Perre med att jag behöver massage på mitt onda ben, och han är faktiskt en riktigt bra massör! Benet känns betydligt bättre, så i morse sprang jag 7 km i skogen + 2 km på asfalt. Asfalten var kanske dumt, men jag blev så ivrig när det kändes hyfsat! Nu har jag lite ondare igen, men med Ipren och massage ska det nog kännas bättre imorgon igen, och imorgon är vilodag från löpningen.
Nu gäller det bara att hålla flåset uppe! Terrängträning i skogen är bra, för då slipper man det monotona. På min snörra har jag också några grymma backar, där jag kör intervall. Ändå börjar jag bli ordentligt nervös; tänk om jag får så ont att jag måste bryta, eller ännu värre ifall jag inte orkar!

Städat i trädgården

Nu är halva trädgården klar, dvs ut mot gatan och gräsmattan. Övriga delen, vid entrén och upp mot skogen, kanske jag kan ta imorgon. Där består till största delen arbetet av att ta bort gamla löv, och det gick inte idag, eftersom det blåste för mycket. Istället gick jag in och oljade in övervåningens trägolv. De var verkligen matta och behövde mycket olja!

Jag hade faktiskt handskar på mig när jag var ute, men det spelar ingen roll, eftersom smutsen ändå tränger in under mina fina naglar. Blä!
Förutom att jag har tagit bort alla maskrosor, så klippte Lucas gräsmattan, och jag klippte rosorna. Jag vet att de ska göras när björken har musöron, men då hanns det inte.
Jag är ingen expert på hur man ska klippa rosorna, så jag tänkte att jag skulle ta lite experthjälp från trädgårdsmästarna i släkten. Men......det verkar som BÅDA har dålig telefonkultur!! Den ena är väl lite ursäktad eftersom det var upptaget där, men den andra svarade varken hemma eller på mobilen. Fy skäms! Nu blev rosorna som de blev.......

Olika syskon

Tilda och Nonno är och har alltid varit rätt slöa när det gäller idrott. Att spela fotboll, det gjorde man för att kompisarna gjorde det. Att simma var väl min idé, och det är kul ibland och tråkigt ibland. Dans (Nonno) är superkul, ridning(Tilda) är också super.
När det gäller Lucas är det tvärtom. Han ska vara med på allt! Han spelar fotboll och simmar. Det är jättekul! Han har ridit, han vill börja på Volleyboll och karate, och till hösten ska han faktiskt börja på badminton. Jag tycker inte att man behöver ha så många aktiviteter när man är åtta, men han vill själv, och han ger verkligen järnet varje gång han tränar eller tävlar.
Det är väl antagligen bara att hänga på och vara glad att inte datorn tagit överhand där än!

Herman död!

Heman sköttes utmärkt de första tio dagarna, och vi fick en riktigt god kaka, som alla gick och små åt av! Tilda sparde Herman, och började på en ny omgång. Så kom förra helgen då vi var på landet, och sedan glömdes han bort!
Nu står han där på bänken, och snart börjar han väl mögla. Jag har sagt åt Tilda att ordna begravning, men som tonåringar säger; jag gör det sen. Sen händer aldrig!

Fullt upp i helgen

Denna helg blir svettig, med tre barnaktiviteter på lördagen (fotboll, ridning och dansgenrep) och två på söndagen (fotbollscup och simning). Vi ska därför inte åka ut till landet. Mellan skjutsningarna tänkte jag ta hand om vår trädgård, som vi inte hunnit med sedan i höstas! Maskrosor ska upp, gräsmattan ska klippas, rosorna ska ansas, ogräset mellan marktegelplattorna ska tas bort och gamla löv vid kullerstenarna ska väck. Det blir nog fint när det blir klart, men trädgårdsarbete är inte min grej. Man får ont i ryggen av att gå böjd, man blir biten av äckliga myror och framför allt; mina naglar blir förstörda! (Och det kanske låter snofsigt och fisförnämt med att paja naglarna, men det är en stor grej för mig, eftersom naglarna är det enda jag är nöjd med!)

Skön morgon

I morse var jag och Scilla ute och joggade 7 km i vår skog, och vilken fröjd det är att vara ute nu, jämfört med i vintras! Klockan ringde 5:15, och då sken redan solen! Fåglarna kvittrade, det var torrt i skogen och framförallt det var ljust! Varför bo i Sverige, egentligen, när man på andra ställen i världen har det såhär året om?

Fröken gnäll

Oj vad jag har gnällt över mitt ben de senaste veckorna, och jag antar att INGEN egentligen är intresserad! Jag läste i en tidning att "gnäll inte till din partner, du är bara jobbig och tråkig då". Hoppsan, stackars Perre! Samtidigt stod vi för snart elva år sedan i kyrkan och lovade varandra "i nöd och lust" (i USA "in sickness and in health"). Så varför inte egentligen? För det mesta är det ju lust, så därför tycker jag att han kan få stå ut med lite nöd också! (Han bara garvar när jag säger så....)

24 dagar kvar....

...till årets stora mål, Stockholm Marathon. Igår var jag inne på deras hemsida, och blev supernervös! Tänk om jag inte orkar runt! Om man är allt för långsam blir man bortplockad! Vilken skam för en som tränat hela vintern!
Att få bra tid på de första kilometrarna är nog inget att sträva efter. Mitt startnummer, K2902, ligger i startgrupp K, vilket är den absolut sista gruppen. Men hallå (som Tilda skulle säga), vi som är amatörer och som vill klara oss från snöret, vi borde ju få starta längre fram så vi får mer tid på oss, eller hur?
För några veckor sedan var jag absolut säker på att allt skulle gå som en dans! Jag sprang två mil på 1,56, och snöret vid två mil ligger på 3 timmar! Men nu, med min benskada, är jag inte lika säker längre. Att bita ihop trots att det gör ont, tänker jag göra (herre Gud, jag har fött tre barn utan större smärtlindring, och det gick ju bra....). Det stora problemet är att jag antagligen tappat en hel del kondis och inte kunnat träna som jag velat. Tänk om maran hade varit i början av april istället......

En ny vän till!

Att jag är en chokladgris, det är inget nytt. Ofta snöar jag in mig på en viss sort som tex apelsinkrokant, mintchoklad eller nougat. Det senaste är Plopps choklad med lakridsfyllning. Den är super för alla oss som älskar choklad och i viss mån lakrids. Prova!

Desperate me and my new friends!

Just nu försöker jag bota mitt ben med ALLT jag kan tänka mig. Det är Gurkmeja, Omega 3 tabletter, issalva och Ipren. Spikmatta och, det senaste, en kavel! Jag läste häromdagen att mycket värk går att bota genom massage. Värken kan komma av att musklerna får för lite blod, och massagen hjälper till att få igång blodtillförseln. Eftersom INGEN här hemma är intresserad av att massera mitt ben, så har jag försökt själv. Kaveln är ett utmärkt redskap när det gäller massage! Att resten av familjen garvar när jag sitter i soffan med benet upp (för att komma åt baksidan...) och "kavlar" benet, det får man ta! Jag tycker ialla fall benet blivit något bättre, och det är huvudsaken!

Vår vaccination...

...gick mycket bättre än den andra tjejens, men ingen var superglad över att få en spruta i varje arm. När det var Lucas tur så förklarade jag att det nog var bäst att ta det lugnt med vänster arm, eftersom han har sin blodkärlsmissbildning där. Hon började därför med höger, och när hon drog ur sprutan, blev det precis som förra gången. Boldet sprutade ur såret, och sköterskans brallor fick hela benet med blodstänk. Hon trodde att han nog antagligen har en liten missbildning där också, som knappt syns. Så nu vet vi, att de måste känna efter, och ta sprutan straxt över missbildningen.

Rädd unge!

Idag åkte jag och barnen till Väsby läkargrupp, för att vaccinera oss mot fästingar och för att uppgradera Havrixen. När vi satt i väntrummet fick vi oss ett gott skratt (när det var vår tur skrattade alla inte lika mycket, men när det gäller någon annan så....). En tjej i 10-11 års åldern skulle ta en spruta. Hon VÄGRADE!!Hon skrek alla fula ord hon kunde, och det lät bl a såhär: "Jag vill inte ha din jävla spruta, kärring! Jag ska döda dig, jag har faktiskt svart bälte i taikwando! "Dörren var stängd till hennes rum, men alla i väntrummet hörde varenda ord! Och alla höll på att garva på sig av skratt! Vi fick vänta ca 15 minuter på vår tur, och under den tiden skrek hon fula ord, oavbrutet! Hur länge hon skrikit innan vi kom vet jag inte......HA,HA!!

Dåligt samvete

Idag kom en inbjudan till Vårsimiaden den 23-24 maj. Det är kristihimmelsfärdhelgen och jag vill faktiskt göra annat än att sitta i en simhall hela helgen. Dessutom ska Tilda och jag på en utredning fredagen den 22, som är ledig. Lördagen 23 fyller Tilda år, och vi tänkte fira henne på landet.
Nu har vi tackat ja till att Lucas ska tävla söndagen den 24, men vi hoppar över den 23:de. Nu går jag och mår dåligt över detta. Främst för att jag är tränare och BORDE vara där. Även för Lucas som älskar att tävla. Men tänk om det blir sol och 25 grader varmt? Då kommer jag HATA att sitta i en simhall, när jag kan vara ute i den sköna naturen. Är jag för egoistisk?

Kort visit hemma

Det märks verkligen att ungarna börjar bli de som "bossar"här hemma. Nu har vi haft 1:a maj, och vi har varit lediga sedan torsdags eftermiddag. Eftersom det fixas på landet, ville Perre och jag åka ut dit redan i torsdags, men inte då! Ungarna ville vara hemma och fira Valborg, och så blev det! Brasan tändes aldrig, men jag tror inte barnen misströstade för det. Nonno var ute och röjde med sina kompisar till kl 23, och Tilda kom hem 23:45. Att röja innebär än så länge att man går runt och snackar med sina kompisar... Värre blir det väl nästa år när Tilda nästan är 15.....På fredagen åkte vi ut till landet, men just nu är jag hemma igen. Tilda har ridning på lördagar, och den kan man ABSOULT inte missa, så vi har kört från Norrtälje för att rida i 45 minuter. Jag ska hämta henne 15:30, och då åker vi tillbaka till Norrtälje. Och imorgon måste vi hem tidigare, eftersom det är seriesim i Tumba kl 16.Pust och stön! Det värsta är att de kommande helgerna är betydligt värre med dansuppvisningar, fotbollstuneringar och ännu mer simtävlingar. När ska man få vila?