...till årets stora mål, Stockholm Marathon. Igår var jag inne på deras hemsida, och blev supernervös! Tänk om jag inte orkar runt! Om man är allt för långsam blir man bortplockad! Vilken skam för en som tränat hela vintern!
Att få bra tid på de första kilometrarna är nog inget att sträva efter. Mitt startnummer, K2902, ligger i startgrupp K, vilket är den absolut sista gruppen. Men hallå (som Tilda skulle säga), vi som är amatörer och som vill klara oss från snöret, vi borde ju få starta längre fram så vi får mer tid på oss, eller hur?
För några veckor sedan var jag absolut säker på att allt skulle gå som en dans! Jag sprang två mil på 1,56, och snöret vid två mil ligger på 3 timmar! Men nu, med min benskada, är jag inte lika säker längre. Att bita ihop trots att det gör ont, tänker jag göra (herre Gud, jag har fött tre barn utan större smärtlindring, och det gick ju bra....). Det stora problemet är att jag antagligen tappat en hel del kondis och inte kunnat träna som jag velat. Tänk om maran hade varit i början av april istället......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar