Heman sköttes utmärkt de första tio dagarna, och vi fick en riktigt god kaka, som alla gick och små åt av! Tilda sparde Herman, och började på en ny omgång. Så kom förra helgen då vi var på landet, och sedan glömdes han bort!
Nu står han där på bänken, och snart börjar han väl mögla. Jag har sagt åt Tilda att ordna begravning, men som tonåringar säger; jag gör det sen. Sen händer aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar