...stora bekymmer.
För ca sex år sedan sa en gubbe dessa ord till mig i mataffären. Jag var i upplösningstillstånd; ett barn satt fastlåst med sele i kundvagnen, skrikande! Ett annat sprang runt och dummade sig med ett korvpaket i munnen (!) och det tredje stod vid köttfärsen och pillade ner fingrarna i den.
Jag tänkte; det kan inte bli värre än dethär! Då kom gubben med visdomsorden, och jag bara skakade på huvudet.
Nu har jag börjat inse att han hade rätt!
Än så länge tycker jag att det flyter på bra med barnen; de sköter sig i skolan, de är sociala och någorlunda hyfsade. Men att gå på föräldramöte i högstadiet, och nattvandrare/fältassistenter berättar om hur situationen är i kommunen på helgkvällar, det får mig att må dåligt. Än så länge är mina barn hemma på kvällarna, men den dagen närmar sig, med stormsteg, då de vill ut och "dra" med polarna.
Har man en baby hemma, då är man inställd på att inte få sova på natten. Babyn ligger kvar där man la den; man behöver inte vara orolig för yttre faror.
Att ha tonåringar är nog sju resor värre!
Jag kommer nog inte sova på många år, och inte veta vad de håller på med.
Man skulle vilja låsa in dem, men det går ju inte.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar