Sedan den 31 maj, när jag sprang Marathon, har jag sprungit regelbundet, men sträckorna har inte varit så långa. Jag hade problem med benet i våras, och jag har velat låta det läka helt. Jag har också kämpat med vikten för att undvika förslitningar. Vikten jobbar jag fortfarande med; nu är det nästan -6 kg sedan semestern, och jag behöver gå ner det dubbla.
Mina rundor har varit på mellan 5-7km, men igår sprang jag nästan en mil.
Jag måste säga att de längre distanserna passar mig mycket bättre! Att springa en 5 kilometare betyder ett högre tempo, vilket min kropp inte gillar. Att springa längre däremot betyder ett lägre tempo som man ser till att hålla, eller som jag brukar göra, köra progressivt, dvs öka på andra halvan.
Det känns skönt att vara på banan igen!
1 kommentar:
Oj, vad du är duktig! Själv ska jag ut med orienteringskontroller imorgon bitti, så lite gratisträning blir det allt!
kram syrran
Skicka en kommentar