När Scillavalpen flyttade till oss, grät hon. Jag kunde inte låta bli att ta upp henne i sängen! Några månader senare hade hon vuxit från fyra kilo till drygt 30! Hon hade på kort tid vuxit om Lucas, då tre år gammal.
När vovven sover brukar hon ta plats, vilket gjorde att Perre efter ett tag fick nog! Han tröttnade helt enkelt på att någon puttade ut honom och gjorde så att han knappt fick plats i sängen. Dessutom blev vi peelade varje natt av allt grus hon drog upp, samt allt hår hon lämnade efter sig. Hon åkte ner på golvet, och där (eller i Tildas säng) sover hon nu. Men när katten inte är hemma.....då tar man för sig, och häromdagen såg det ut såhär:
1 kommentar:
I vår säng kommer ibland småkillar på morgonkvisten. Det kan bli rätt trångt det också, fast samtidigt ganska mysigt!!
kram
Skicka en kommentar